Rabies, även känt under namnet hydrofobi (vattenrädsla), är en sjukdom som i många länder i världen i princip har utrotats tack vare vaccination av sällskapsdjur. På vissa kontinenter, däribland Asien och Sydamerika, är rabies dock fortfarande utbrett och orsakar tusentals mänskliga dödsfall varje år. I nästan samtliga av dessa fall har människan smittats av ett sjukt djur.
Rabies är ett virus som angriper centrala nervsystemet. Sjukdomen utvecklas relativt långsamt, och det kan ibland ta upp till ett år innan symtomen ens börjar visa sig. När symtomen väl uppträder är de typiska för en sjukdom som påverkar hjärnan: synproblem, kramper, humörsvängningar och överkänslighet mot ljus.
Viruset påverkar också spottkörtlarna, vilket kan göra det svårt att dricka vatten – därav sjukdomens alternativa namn hydrofobi. Tyvärr är rabies obotlig så snart symtomen har brutit ut. Det är därför livsviktigt att omedelbart söka vård om du blir biten av ett okänt djur.
Hos vilda djur går sjukdomen till på ungefär samma sätt som hos människor. Den sprids mellan smittade djur genom bett eller, i vissa fall, när ungdjur diar. Smittade djur attackerar ofta utan provokation och beter sig på sätt som är atypiska för arten. En tvättbjörn, som normalt är nattaktiv, kan exempelvis plötsligt vara aktiv på dagtid.
Alla däggdjur som hålls som sällskapsdjur (med undantag för burdjur som gnagare) bör vaccineras mot rabies. Detta är det allra viktigaste sättet att förhindra att sjukdomen sprids till dina djur och din familj. I många länder krävs det enligt lag att du kan uppvisa bevis på vaccinationen, och om ditt ovaccinerade djur hamnar i slagsmål med ett annat djur krävs ofta att du antingen låter avliva det eller betalar dyra kostnader för karantän.
Rabies smittar människor via saliv från ett infekterat djur. Det sker vanligtvis när djuret har bitit en person och saliven kommer in i det öppna såret. Mer sällan kan viruset spridas när saliv kommer i kontakt med ett redan befintligt sår eller skrubbsår, eller till och med den tunna huden runt ögonen och munnen. Om du misstänker att du har kommit i kontakt med ett rabiessjukt djur bör du alltid söka medicinsk vård.
Vissa djur är mer benägna att bära på rabies än andra. I länder där vaccination av sällskapsdjur är ovanligt eller där beståndet av gatuhundar är stort är hundar den dominerande smittbäraren. Andra högriskdjur är tvättbjörnar, fladdermöss, skunkar och rävar. Kontakt med dessa djur bör undvikas helt, särskilt om djuret beter sig onormalt.
Om du blir biten av ett djur som kan bära på rabies ska du genast skölja såret noggrant med tvål och vatten i flera minuter och därefter kontakta vården. Så kallad postexpositionsprofylax (PEP) – vaccin och i vissa fall immunglobulin – kan förhindra att sjukdomen bryter ut, men bara om behandlingen påbörjas innan symtomen visar sig. Ju tidigare vård ges, desto bättre är prognosen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online