När läkare och forskare undersöker en sjukdom är antikroppar en av de viktigaste faktorerna att identifiera. Antikroppar är proteiner som immunsystemet producerar som svar på främmande inkräktare, exempelvis bakterier eller viruspartiklar. Att påvisa antikroppar i blodet eller i en cellkultur i laboratorium visar därför att kroppen har reagerat på en infektion eller annan exponering.
Det finns flera olika metoder för att screena efter antikroppar, och samtliga kräver specialiserad utrustning och noggrant utförande. Nedan beskrivs tre av de mest använda teknikerna.
Kanske det enklaste sättet att identifiera antikroppar på celler är att studera dem i ett mikroskop. Bioteknikföretag har tagit fram färgämnen och markörer som specifikt binder till en viss antikropp. När forskaren har applicerat färgämnet på cellerna kan provet granskas i mikroskop. Tack vare färgningen syns antikropparna tydligt mot bakgrunden av övriga cellulära komponenter.
En vanlig vidareutveckling av tekniken är immunofluorescens, där antikroppar kopplas till fluorescerande molekyler som lyser när de belysas med ljus av en viss våglängd. Det gör det möjligt att både se var i cellen antikropparna finns och uppskatta hur många de är.
Enzymkopplad immunosorbentanalys, ofta förkortad ELISA, är en av de mest spridda metoderna för att identifiera antikroppar. Vid denna teknik söker forskaren vanligen efter en specifik antikropp i ett prov. Ett kommersiellt producerat antigen – ett protein som binder specifikt till just den antikropp som söks – används som fångstverktyg.
När provet har tillsatts antigenlösningen tillsätts ett enzymmärkt ämne. Om den sökta antikroppen finns i provet sker en bindning, och enzymet ger upphov till en färgreaktion eller annan mätbar signal. På så sätt kan förekomsten av antikroppen påvisas och till och med kvantifieras. ELISA används bland annat vid tester för hiv, allergier och genomgången virusinfektion.
Immunoprecipitering fungerar i grunden på liknande sätt som ELISA. Forskaren tar ett prov – antingen patientblod eller en cellodling som odlats för experiment – och utsätter det för ett antigen. Därefter tillsätts ett ämne som gör att antikropp-antigen-komplexet fälls ut ur lösningen i stället för att lösa sig i vätskan, exempelvis vatten.
Sedan tvättas hela provet flera gånger. Efter tvättningen återstår endast det bundna antikropp-antigen-komplexet, vilket gör det möjligt att isolera och analysera just den antikropp man är intresserad av. Metoden används ofta inom proteinforskning för att studera interaktioner mellan olika proteiner.
Oavsett om målet är att diagnostisera en infektion, följa upp en vaccination eller bedriva grundforskning är valet av detektionsmetod avgörande. Färgning erbjuder snabb visuell information, ELISA ger hög känslighet och möjlighet till storskalig analys, medan immunoprecipitering möjliggör detaljerade studier av enskilda proteiner. Tillsammans utgör dessa metoder fundamentala verktyg inom modern medicin och biologi.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online