De flesta sjukdomar smittar inte mellan olika arter, men det finns ett antal sjukdomar som orsakas av bakterier, virus och parasiter och som kan överföras mellan sällskapsdjur och deras ägare. Dessa kallas zoonoser. När en sjukdom använder ett djur för att sprida sig till andra organismer kallas det djuret för en vektor. Det finns flera infektioner där katten kan vara – och ibland faktiskt är – en smittspridande vektor. Här går vi igenom de vanligaste kategorierna och vad du bör känna till för att skydda både dig själv och din katt.
Rabies är en virussjukdom som överförs via bett från ett smittat djur. Sjukdomen orsakar hjärninflammation (encefalit) och angriper det centrala nervsystemet. Symtomen utvecklas snabbt och rabies är nästan alltid dödlig. Tack vare obligatorisk vaccination har dock fall hos människor blivit alltmer sällsynta i många länder.
Vid bakteriella infektioner är den primära vektorn ofta yttre parasiter som katter och andra sällskapsdjur bär på, till exempel loppor och fästingar. Vissa bakteriella infektioner kan dock även överföras direkt genom kattens klø eller bett, som vid kattkløsjuka (bartonellos). Många bakteriella infektioner ger inga symtom alls hos katten, men orsakar en mängd olika besvär hos människor.
Andra bakteriesjukdomar som kan överföras via katter är salmonellos, borrelia (Lymes sjukdom), Rocky Mountain fläckfeber, ehrlichios och till och med leptospiros – en sjukdom som oftare förknippas med hundar och som vanligtvis är symtomfri hos katter. Ju tidigare en bakteriell infektion upptäcks och behandlas, desto bättre är prognosen.
Protozoer är encelliga organismer som kan orsaka en rad allvarliga hälsoproblem. De flesta infektioner ger ihållande diarré hos både katt- och mänskliga värdar. Protozoainfektioner smittar inte direkt från katt till ägare, men om din katt blir smittad kan det fungera som en varningssignal för hela hushållet – eftersom dessa infektioner kommer från en gemensam källa, som otillräckligt tillagat kött, förorenat vatten eller förorenad jord.
De vanligaste protozoainfektionerna är kryptosporidios, giardiasis och toxoplasmos. Vid toxoplasmos behöver gravida kvinnor vara särskilt försiktiga, eftersom infektionen kan överföras till fostret och i värsta fall leda till missfall eller allvarliga utvecklingsstörningar.
Parasitinfektioner kan vara antingen inre eller yttre. Många inre parasiter smittar inte mellan djur och människa, men spolmaskar och hakmaskar är två undantag. Dessa parasiter överförs via avföring och kontakt med kattlådan, och kan i sin tur sprida allvarligare infektioner.
Exempel på yttre parasiter är loppor och fästingar – båda är i sig mycket vanliga smittbärare. Loppor och fästingar föredrar ofta att leva på en katt framför en människa, tack vare kattens högre kroppstemperatur och parasiternas preferens för varmare ”klimat”. Eftersom dessa parasiter livnär sig på blod kan de dock överföra vilken zoonotisk infektion som helst som din katt bär på. Dessutom kan loppor, om de av misstag sväljs av katter (eller till och med barn), orsaka bandmask.
Ringorm är den vanligaste svampinfektionen som överförs från katter till människor. Namnet kommer från det runda, torra utslag som infektionen orsakar på huden – trots namnet handlar det alltså inte om en verklig mask. Hos katten visar sig ringorm som en kal, fjällig fläck, och den är extremt smittsam. Sporerna som sprider infektionen är svåra att få bort från hemmiljön och kan förbli smittande i flera månader.
Sammanfattningsvis: god hygien, regelbunden avmaskning, lopp- och fästingbehandling samt årliga veterinärbesök är de bästa skyddsåtgärderna för att minimera risken att din katt fungerar som smittvektor.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online