Rabies är en virussjukdom som angriper det centrala nervsystemet. Alla däggdjur kan drabbas av rabies, men sjukdomen förekommer oftast hos vilda djur. Utan snabb behandling är rabies nästan alltid dödlig, vilket gör kunskap om sjukdomen extra viktig.
Rabies sprids oftast genom bett från ett rabiesinfekterat djur. Även om detta är extremt ovanligt kan smitta överföras när saliv eller nervvävnad från ett smittat djur kommer i direktkontakt med ögon, näsa, mun eller ett öppet sår hos en människa eller annat däggdjur.
De flesta rabiesfall rapporteras bland vilda djur. Enligt amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC utgör tamdjur mindre än 10 procent av de rapporterade fallen. Bland vilda djur är rävar, tvättbjörnar, fladdermöss och skunks de vanligaste bärarna av viruset.
Det mest grundläggande sättet att förebygga rabiesinfektion är att vaccinera hundar, katter och illrar mot sjukdomen. Om du vistas i vildmarken bör du dessutom undvika direktkontakt med vilda djur och aldrig närma dig djur som uppvisar onormalt beteende.
Tidiga symtom inkluderar feber, huvudvärk, allmän sjukdomskänsla, irritabilitet samt i vissa fall en obehaglig känsla eller klåda på bettplatsen. När sjukdomen fortskrider tillkommer symtom som sömnlöshet, ångest, partiell förlamning, hallucinationer, sväljsvårigheter och krampanfall. I slutstadiet leder sjukdomen alltid till döden.
När rabiesviruset har nått det centrala nervsystemet och symtomen börjar visa sig finns ingen botande behandling för sjukdomen. Därför är det avgörande att omedelbart söka vård efter ett bett eller en misstänkt exponering. Postexpositionsprofylax, bestående av vaccin och i vissa fall immunglobulin, kan effektivt förhindra att sjukdomen bryter ut – förutsatt att behandlingen påbörjas innan symtom uppstår.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online