Vad är antiviral kemoprofylax?

Antiviral kemoprofylax är ett begrepp som beskriver användningen av antivirala läkemedel för att förebygga virusinfektioner, till exempel influensa. Metoden används ibland för att skydda vårdpersonal och andra personer som löper särskilt hög risk att utsättas för virus.

I stället för att behandla en redan utbruten infektion syftar kemoprofylax alltså till att stoppa sjukdomen innan den hinner bryta ut. Detta kan vara särskilt värdefullt vid utbrott av nya virusstammar, som under H1N1-pandemin 2009, då snabba insatser kunde begränsa smittspridningen.

Kemoprofylax – vad betyder det?

Merriam-Websters medicinska uppslagsverk definierar kemoprofylax som användning av kemiska ämnen för att förebygga fall av infektionssjukdomar. När det gäller virusinfektioner handlar det om antivirala preparat som ges före eller kort efter en eventuell smittexposition.

Riskgrupper

Amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC (Centers for Disease Control and Prevention) har angett flera specifika grupper som kan behöva antiviral kemoprofylax vid hantering av H1N1-influensaviruset. Utöver vårdpersonal och akutpersonal räknas dit bland annat:

Gravida kvinnor
Personer med hög risk för influensakomplikationer, exempelvis personer med kroniska lungsjukdomar, hjärt-kärlsjukdom, diabetes eller nedsatt immunförsvar

Läkemedelsalternativ

Läkemedel som används för antiviral kemoprofylax inkluderar zanamivir (Relenza) och oseltamivir (Tamiflu), enligt CDC. Båda tillhör gruppen neuraminidashämmare, som hindrar viruset från att spridas i kroppen.

Tamiflu finns som oral suspension eller tablett, medan Relenza ges som ett inhalationspreparat. Valet av läkemedel beror bland annat på patientens ålder, hälsotillstånd och förmåga att använda inhalationsteknik.

Lämpliga kandidater

CDC listar följande som lämpliga kandidater för antiviral profylax:

Personer som befinner sig i ett smittsamt skede av influensa
Personer som har exponerats för smittsamma sekret genom hosta eller nysningar
Personer som haft direktkontakt med smittade individer

Att tänka på

Alla bör inte få kemoprofylax. Enligt CDC ska behandling inte ges till:

Personer utan känd exposition under de senaste 48 timmarna
Personer som inte haft kontakt med influensa under en smittsam period
Vissa annars friska grupper av barn och vuxna, där risken för biverkningar bedöms överstiga nyttan

Tidsaspekten är viktig eftersom antivirala läkemedel har bäst effekt när de sätts in tidigt, helst inom två dygn efter exposition. Beslut om kemoprofylax bör alltid tas tillsammans med läkare, som väger nytta mot risk utifrån varje persons situation.

Virusinfektioner