Hjärnhinneinflammation (meningit) är en viral eller bakteriell infektion som innebär inflammation i hinnorna som omger ryggmärgen och hjärnan. Enligt CDC registreras cirka 3 000 fall av hjärnhinneinflammation i USA varje år, och ungefär 10–12 procent av fallen är dödliga. Även om vissa former av sjukdomen kan läka ut på egen hand är snabb behandling en avgörande del av återhämtningen vid spinal hjärnhinneinflammation. För den som drabbas av långvariga komplikationer kan fysioterapi och samtalsterapi bidra till att lindra de besvär som sjukdomen orsakat.
Spinal hjärnhinneinflammation kan orsakas av en viral eller bakteriell infektion, svampar eller parasiter. Vid trauma mot skallen kan bakterier dessutom få goda möjligheter att ta sig in i hinnorna runt hjärnan och ryggmärgen.
Några av de främsta symtomen är feber, frossa, kraftig huvudvärk, illamående eller kräkningar, stel eller öm nacke samt ljuskänslighet. Ytterligare symtom kan vara förändrad mental status eller medvetandegradering, andningsbesvär, oro och agitation, förändringar i hållning samt svårigheter att äta.
Beroende på patientens allmänna hälsa kan läkaren inleda med blodprover för att mäta nivåerna av glukos och protein, ett fullständigt blodvärde samt blododlingar för att bedöma graden av inflammation. Diagnostiken innefattar ofta en lumbalpunktion, där ryggmärgsvätska tas ut med en tunn nål. Provet analyseras sedan på laboratorium för att antingen utesluta eller bekräfta diagnosen. Om läkaren misstänker en abscess eller ett förhöjt intrakraniellt tryck kan punktionen dock innebära ökad risk och undviks därför. Lungröntgen och datortomografi kan också användas för att diagnostisera sjukdomen och avgöra om det finns skador på hjärnan eller ryggmärgen.
Antibiotika ges för att bekämpa den organism som orsakar infektionen, men det botar inte viral hjärnhinneinflammation. I vissa fall får patienten intravenös vätska och läkemedel som minskar svullnaden i hjärnan, motverkar chock eller förebygger kramper. Detta kan inkludera kortikosteroider för att reducera komplikationer från svullnad i hinnorna. Patienter läggs normalt in på sjukhus för att övervaka effekten av medicineringen och för att minska risken för smittspridning.
Snabb diagnos och korrekt behandling är viktigt för att förebygga komplikationer, exempelvis neurologiska skador eller skador på ryggmärgen. Symtomen avtar oftast inom två veckor efter behandlingsstart, men om behandlingen har försenats kan återhämtningstiden bli längre och patienten kan behöva hantera bestående effekter, såsom hörselnedsättning, hjärnskador eller synpåverkan. Prognosen och återhämtningstiden beror framför allt på patientens allmänna hälsa, ålder och vad som orsakat infektionen.
Även om de flesta som drabbas av hjärnhinneinflammation överlever har många kvar besvär även efter avslutad behandling. Komplikationerna kan vara tillfälliga eller permanenta och rör ofta både fysiska och känslomässiga aspekter. Många läkare rekommenderar läkemedel mot huvudvärk och kramper, men långvarig fysioterapi kan behövas för att hjälpa patienten återfå förmågor som gått förlorade till följd av infektionen. Arbetsterapi kan förbättra talet, öka styrkan samt träna balans och koordination – funktioner som är viktiga att återfå under återhämtningen.
Patienter som återhämtar sig från spinal hjärnhinneinflammation kan uppleva både bra och dåliga dagar, med känslor av att infektionen är på väg tillbaka. Vila och återhämtning är nödvändig, men det är lika viktigt att förstå att en så allvarlig infektion kan få känslomässiga konsekvenser. Återhämtningen kan innefatta klängigt beteende, humörsvängningar, sömnsvårigheter, sängvätning, personlighetsförändringar, depression och rädsla. Att ta hjälp av en psykolog eller kurator, för dig själv eller en närstående, kan underlätta hanteringen av dessa känslomässiga förändringar och ge ett värdefullt stöd. Vid depression är medicinering och terapi ofta en del av behandlingen under återhämtningen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online