Det humana papillomviruset (HPV) är en av världens vanligaste sexuellt överförbara infektioner och kan orsaka vårtor och andra onormala hudförändringar på underlivet, händer, fötter, i munnen och på andra kroppsdelar. Av de cirka 100 kända HPV-typerna orsakar omkring 40 vårtor i det genitala området, och vissa former av viruset är kopplade till en ökad risk för livmoderhalscancer hos kvinnor. Enligt amerikanska Centers for Disease Control and Prevention (CDC) kommer ungefär hälften av alla sexuellt aktiva personer att smittas någon gång under livet. Även om det inte finns något botemedel mot själva viruset finns det effektiva behandlingar för HPV-relaterade symtom samt flera förebyggande åtgärder.
Genitala vårtor orsakas främst av HPV-typerna 6 och 11 och läker ofta ut av sig själva. De kan visa sig som platta förändringar eller blomkålsliknande ansamlingar på kvinnans blygdläppar (vulva), runt analöppningen, på livmoderhalsen eller i slidan, samt hos män på penis, pungen (skrotum) och runt anus. Vårtorna är sällan smärtsamma, men många upplever dem som besvärande eller oestetiska.
Den som vill bli av med vårtorna kan få dem borttagna hos läkare genom kryoterapi (frysning), elektrokauterisering (bränning med elektrisk ström), behandling med triklorättiksyra, kirurgisk borttagning eller laserskirurgi. Det finns även receptbelagda krämer som läkaren kan ordinera, exempelvis imikvimod (handelsnamnet Aldara) och podofillox (handelsnamnet Condylox). Läkare väljer oftare aktiv behandling om vårtorna misstänks vara precancerösa.
Viktigt att komma ihåg är att viruset kan spridas vid sexuell kontakt även när inga genitala vårtor är synliga. Frånvaro av vårtor betyder alltså inte att man är fri från HPV – enligt CDC uppvisar bara cirka en procent av alla HPV-smittade faktiska vårtor vid ett givet tillfälle.
Cancerformer som orsakas av HPV, exempelvis livmoderhalscancer och analkanker, behandlas vanligtvis med kirurgi, strålbehandling och/eller cytostatika (cellgiftsbehandling). Det bästa sättet att slippa denna typ av intensiva behandlingar är dock förebyggande insatser. Kvinnor med HPV rekommenderas därför regelbundna cellprovscontrollar (pap-test), som upptäcker onormala förändringar på livmoderhalsen innan cancer hunnit utvecklas. Livmoderhalscancer är den vanligaste HPV-relaterade cancerformen, men sjukdomen kan även uppstå på penis, i analen samt på vulva eller i slidan.
Eftersom HPV är så utbrett är förebyggande åtgärder det mest effektiva sättet att undvika behandlingsbehov. Det finns vaccin mot HPV som skyddar mot de virustyper som orsakar genitala vårtor och livmoderhalscancer. CDC rekommenderar vaccination för ungdomar i åldern 11–12 år, men vaccinet kan även ges till kvinnor och män upp till 26 års ålder som ännu inte vaccinerats. Idag rekommenderas vaccinet till både flickor och pojkar, vilket ger ett bredare skydd i hela befolkningen.
Den enda metod som helt eliminerar risken att få HPV är total avstinens. För sexuellt aktiva personer är det dock viktigt att partner använder kondom vid varje samlag. Kondomer minskar risken för smittspridning betydligt, även om det fortfarande är möjligt att smittas trots kondomanvändning, eftersom viruset kan finnas på hudområden som kondomen inte täcker. Risken minskar dessutom ytterligare när båda parter lever i en monogam relation.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online