Bältros (herpes zoster) orsakas av varicella zoster-viruset – samma virus som ger vattkoppor. Efter en genomgången vattkoppssjukdom ligger viruset kvar i en vilande form i kroppens nerver. När viruset aktiveras igen uppstår ett lokalt utslag på huden, vilket är typiskt för bältros. Själva utbrottet är oftast kortvarigt och varar bara några veckor, men infektionen kan vara mycket smärtsam. Dessutom finns flera komplikationer som kan besvära patienten i månader eller till och med år efter själva infektionen.
Över 90 procent av alla vuxna i USA bär på varicella zoster-viruset. De som är mest mottagliga för både bältrosinfektionen och dess komplikationer är personer med nedsatt immunförsvar (immunförsvaret fungerar inte optimalt på grund av annan sjukdom) samt äldre med en åldersrelaterat försämrad immunrespons. Det gäller bland annat patienter med vissa cancerformer, de som behandlas med läkemedel som kortikosteroider samt patienter som genomgått organtransplantation.
Även personer som är HIV-positiva löper större risk att drabbas av komplikationer. Hos patienter under 50 år som får bältros utan uppenbara riskfaktorer bör därför en HIV-test övervägas. Slutligen har personer över 75 års ålder förhöjd risk att få komplikationer av bältros.
Den vanligaste komplikationen är postherpetisk neuralgi, det vill säga smärta som kvarstår i mer än 30 dagar efter det första utslaget. Hur länge besvären består hänger samman med patientens ålder – ju äldre patienten är, desto längre varar neuralgin. Utöver smärtan kan patienten uppleva andra sensoriska störningar, exempelvis ökad känslighet för beröring i det område där utslaget fanns.
Varicella zoster-viruset kan ligga dolt i dorsalrotsganglierna, som sitter i nerverna. När viruset aktiveras i vissa nerver i ansiktet uppstår så kallad oftalmisk bältros. Denna form av sjukdomen har hög frekvens av komplikationer – mellan 50 och 90 procent av patienterna utvecklar problem med ögonen. För att minska risken för dessa komplikationer bör patienten påbörja antiviral behandling tidigt under utbrottet.
Ett allvarligt men ovanligt tillstånd vid herpes zoster, särskilt den oftalmiska formen, är kontralateral hemipares – en försvagning av den kroppshalva som ligger på motsatta sidan mot där utslaget visade sig. Tillståndet brukar inträffa veckor eller till och med månader efter att utslaget läkt.
Försvagningen beror på en stroke som orsakas av inflammation och därmed förträngning av artärerna i hjärnan till följd av viruset. Patienter med kontralateral hemipares har 20–25 procents risk att avlida, och de som överlever kan drabbas av permanenta neurologiska skador.
Kronisk encefalit orsakad av varicella zoster-viruset – en hjärninflammation till följd av virusinfektion – är en ovanlig men dödlig komplikation av bältros. Komplikationen förekommer uteslutande hos patienter med ett försvagat immunförsvar. Encefaliten debuterar ofta många månader efter bältrosutbrottet, vilket gör diagnosen svår att ställa.
Trots att behandling med högdos acyklovir (ett antiviralt läkemedel) intravenöst kan ge viss nytta, försämras de flesta patienter progressivt, vilket i slutändan leder till döden.
Kontakta vården snarast om du misstänker bältros, särskilt om utslaget sitter i ansiktet eller nära ögonen. Tidig antiviral behandling – helst påbörjad inom 72 timmar från att utslaget visas – kan lindra symtomen och minska risken för komplikationer som postherpetisk neuralgi.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online