Fram till 1995 var vattkoppor en av de vanligaste barndomssjukdomarna i världen. Trots att vaccinationen har minskat förekomsten avsevärt rapporteras fortfarande utbrott och enskilda fall varje år i alla delar av världen. Här går vi igenom vad som orsakar sjukdomen, hur den sprids och vilka risker den kan medföra.
Vattkoppor orsakas av varicella zoster-viruset, ett virus som tillhör herpesvirusfamiljen. Samma virus ligger också bakom bältros, en smärtsam hudutslagssjukdom som kan drabba personer som tidigare haft vattkoppor. Efter en vattkoppsinfektion blir viruset liggande vilande i kroppens nerver och kan återaktiveras senare i livet, ofta vid försvagat immunförsvar eller hög ålder.
Varicella zoster-viruset överförs genom direkt kontakt med en smittad person, exempelvis via droppar från hosta och nysningar eller vätska från blåsorna. Viruset är särskilt listigt eftersom det är smittsamt redan upp till 48 timmar innan de första symptomen visar sig. Det gör att många hinner smitta andra utan att själva veta om att de bär på infektionen.
På grund av det nära umgänget mellan barn sprids sjukdomen därför snabbt i skolor, förskolor och andra offentliga miljöer där människor vistas tätt tillsammans.
Det mest karaktäristiska symtomet vid vattkoppor är små kliande röda utslag som utvecklas till vätskefyllda blåsor. Utslagen börjar oftast på ansikte, bröst och rygg innan de sprider sig över resten av kroppen. Utöver utslagen kan sjukdomen ge:
Symptomen brukar vanligtvis vara mildare hos barn än hos vuxna, som ofta drabbas hårdare av sjukdomen.
Även om vattkoppor för de flesta är en övergående sjukdom finns det allvarliga risker kopplade till viruset. Gravida kvinnor som smittas riskerar att föra infektionen vidare till fostret, vilket i värsta fall kan leda till medfödda missbildningar. Sjukdomen har även kopplats till lunginflammation och hjärninflammation (encefalit), två komplikationer som kräver omedelbar vård.
Riskgruppen omfattar även personer med försvagat immunförsvar, nyfödda barn samt tonåringar och vuxna som inte haft sjukdomen tidigare.
Vaccinet mot vattkoppor introducerades 1995 och har sedan dess visat sig vara både effektivt och säkert. Vanliga biverkningar är milda och består främst av irritation vid injektionsstället eller lätt feber under några dagar efter vaccinationen.
Tack vare vaccinationen har antalet fall av vattkoppor minskat dramatiskt i länder där vaccinet ingår i det allmänna vaccinationsprogrammet. Vaccinet skyddar dessutom indirekt mot bältros, eftersom färre smittade innebär att färre bär på det vilande viruset i kroppen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online