Trots sitt starka samband med Storbritannien startade inte den svarta pesten på de brittiska öarna. Sjukdomen uppstod i Centralasien och spreds under 1300-talet längs de stora handelsvägarna över Europa, både över land via karavanleder och över havet med handelsfartyg.
Farsoten nådde Storbritannien år 1348, troligen via hamnstaden Melcombe Regis (nuvarande Weymouth) i Dorset, ombord på handelsskepp från kontinenten. Från där spreds smittan snabbt genom landet, först till storstäderna som London och därefter ut till landsbygden.
Utbyttet i Storbritannien är känt som Digerdöden (på engelska "the Black Death") och räknas som en av de mest förödande pandemierna i mänsklig historia. Sjukdomen orsakades av bakterien Yersinia pestis och spreds främst via loppor som levde på gnagare. Uppskattningsvis dog mellan en tredjedel och hälften av Europas befolkning, och även i England avled nära hälften av alla invånare. Pandemin fick dramatiska konsekvenser för samhället – arbetskraften minskade kraftigt, vilket ledde till högre löner och i förlängningen bidrog till att det feodala samhällssystemet försvagades.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online