CMV är ett ubiquitärt herpesvirus. Majoriteten av infektioner är asymptomatiska, men kliniska syndrom varierar dramatiskt beroende på värdens immunitet och tidpunkt för infektion.
1. Kongenital CMV (Infektion in utero)
Mest vanlig infektionsorsak till medfödda missbildningar i utvecklade länder.
- Symptomatisk vid födseln (10–15 %): Petechier, hepatosplenomegali, ikterus, mikrocefali, kiororetinit, sensorineural hörselnedsättning, neuroutvecklingsförsening.
- Asymptomatisk vid födseln (85–90 %): 10–15 % utvecklar senare hörselnedsättning eller subtila neuroutvecklingsproblem.
2. CMV-mononukleos (Immunkompetenta vuxna)
Heterofil-negativ mono. Feber, trötthet, lymfadenopati, faryngit, mild hepatit. Självbegränsad (2–6 veckor). Inget specifikt antiviralt behövs.
3. CMV hos immunkompromitterade
Reaktivering eller primärinfektion orsakar allvarlig, organspecifik sjukdom:
- CMV-retinit: Synförlust, glasögonkroppar; synhotande. HIV/AIDS (CD4+ <50), transplantatmottagare.
- CMV-kolit/esofagit/gastrit: Buksmärta, diarre, blödning, sväljsmärta.
- CMV-pneumonit: Hypoxiskt respiratoriskt svikt; hög mortalitet vid transplant (särskilt allogen HSCT).
- CMV-hepatit/myokardit/encefalit/polyradikulopati: Mindre vanliga men allvarliga.
4. Diagnostik
- PCR virallast (kvantitativ) – blod, RKV, glasögonvätska, vävnad.
- Antigenemi (pp65) – äldre, mindre känslig.
- Histopatologi (uggla-öga inkusioner) – vävnadskonfirmation.
5. Behandling / Prevention
- Ganciclovir / valganciclovir – förstahandsval.
- Foskarnat / cidofovir – resistenta stammar.
- Letermovir – profylax vid HSCT-mottagare.
- CMV-säkra blodprodukter (leukoreducerade/seronegativa) för riskpatienter.
Tidig upptäckt via övervakning (t.ex. veckovis CMV PCR post-transplant) möjliggör preemptiv terapi, förhindrar end-organ-sjukdom.
