Hur kan ett ”dött” protein föröka sig och infektera?

Virus räknas inte som levande organismer. De saknar nämligen förmågan att reproducera sig själva eller utföra någon ämnesomsättning på egen hand.

Ett virus består i grunden av en enda sträng DNA eller RNA som är insvept i ett proteinskal, ibland dessutom omgivet av ett ytterligare lager av fett – så kallat lipidhölje. Eftersom virus varken kan producera energi eller tillverka proteiner på egen hand måste de kapar en värdcells maskineri för att kunna kopiera sig.

Det första steget: att fästa vid cellen

Infectionen börjar med att viruspartikeln binder till specifika receptorer på ytan av en mottaglig cell. Detta igenkännande mellan virus och receptor avgör vilka arter och celltyper viruset kan angripa – alltså dess värdkrets. När bindningen väl skett släpps det genetiska materialet ut i cytoplasman, antingen genom att höljet smälter samman med cellmembranet eller genom att kapsid direkt tränger in i cellen.

Kapad cellfabrik

Inne i värdcellen läses virusets arvsmassa av cellens egna system för transkription och översättning. Ribosomerna tillverkar virala proteiner, medan virusgenomet kopieras med hjälp av cellens polymeraser. Därefter sätter sig de nyproducerade proteinerna och genomet samman av sig själva till färdiga, mogna viruspartiklar – så kallade virioner – i cytoplasman eller cellkärnan.

Hundratals nya virus per infekterad cell

En enda infekterad cell kan bilda allt från hundratals till tusentals nya viruspartiklar. De frigörs när cellen sprängs och går sönder, eller hos höljeförsedda virus genom knoppning från cellmembranet. De utsläppta partiklarna kan sedan sprida sig och infektera nya celler, varvid cykeln upprepas.

På så sätt är virus obligata intracellulära parasiter som är helt beroende av levande celler för att föröka sig och spridas. Kort sagt: ett virus är i praktiken ett inaktivt proteinskal som bara blir ”levande” när det lyckas kapa en värdcells maskineri och tvinga den att arbeta åt viruset.