Att bearbeta en förlust av något slag kan vara förkrossande för en människa. De flesta reagerar på förlust med sorg och vemod, även om detta kan yttra sig på mycket olika sätt. Många tänker på förlust i termer av att en familjemedlem eller närstående går bort, men man kan också sörja förlusten av ett jobb, en relation, ett hem eller ett älskat husdjur. Om du känner att du inte kan gå vidare kan sorgterapi göra stor skillnad. Under terapins gång kan du uppnå konkreta, mätbara mål som en del av din återhämtningsprocess.
Den sörjande personen i terapi talar ofta inte om den avlidne. Hen kan vara rädd att känslorna ska bli övermäktiga om hen börjar öppna sig om vad hen bär på. Problemet är att utan att prata blir det omöjligt att röra sig framåt i livet – personen fastnar i sina känslor. Beroende på personlighet och behov kan antingen individuell eller gruppterapi vara mest effektiv.
Individuell terapi ger utrymme att i privatlivet uttrycka sina innersta känslor, medan gruppterapi visar den sörjande att hen inte är ensam. I gruppen ser hen att andra också brottas med ilska, skuld, ambivalenta känslor och andra tunga emotioner. En terapeut kan här sätta upp tydliga, mätbara mål: exempelvis att regelbundet dokumentera sina känslor i skrift inom två till tre månader, och därefter verbalisera dem högt inom fyra till sex månader.
Den sörjande personen behöver identifiera och aktivt bearbeta sina känslor. Det är vanligt att man stänger av sig emotionellt, trycker undan det man känner och förnekar sin smärta. För att kunna läka krävs det att man lär känna sina känslor, arbetar igenom obehaget och smärtan samt uttrycker dem på ett hälsosamt sätt.
Att prata med en terapeut och skriva dagbok varje dag kan underlätta läkningsprocessen avsevärt under denna period. Samtidigt måste den sörjande acceptera att detta inte sker över en natt – det tar tid, och det är helt normalt.
Den sörjande kan ha svårt med hur hen hanterar sin sorg, eller känna sig ensam och isolerad. Ett annat viktigt mål inom sorgterapi är att hjälpa patienter att förstå att alla uttrycker sina känslor på olika sätt och i olika takt under sorgeperioden. Det finns ingen rätt eller fel sätt att sörja.
Många behöver också ta itu med olösta frågor gällande den avlidna och gradvis acceptera att hen inte längre finns kvar. Detta kan göras genom att skriva ett avskedsbrev, föra dagbok, besöka graven samt delta i samtalsterapi eller stödgrupper. Slutligen handlar acceptansen om att anpassa sig till livet utan den närstående och steg för steg hitta tillbaka till aktiviteter och gemenskap som ger mening.
Den sörjande personen behöver grundläggande kunskap om de fem sorgens stadier, som beskrivits av den schweiziska psykologen Elisabeth Kübler-Ross. Hon identifierade dessa stadier som förnekelse, ilska och raseri, förhandling med Gud eller en högre makt, depression samt slutligen acceptans av förlusten.
De flesta går igenom dessa stadier, även om man inte nödvändigtvis upplever alla, och sällan i någon bestämd ordning. Kunskapen omfattar även en definition av så kallad "onormal sorg" samt förståelse för långvarig eller komplicerad sorg – något som gör det lättare att veta när extra professionellt stöd behövs.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online