Renässansens stora mästare Raffaello Sanzio dog den 6 april 1520, endast 37 år gammal. Hans plötsliga bortgång chockade samtidens Rom, och än idag råder det osäkerhet kring vad som verkligen orsakade hans död.
Den mest accepterade förklaringen är att Raffaello avled i feber. Enligt samtida källor insjuknade han år 1520 efter en period av intensivt arbete i Vatikanen, där han ledde flera stora projekt samtidigt – bland annat som chefsarkitekt för Peterskyrkan. Trots att han insjuknade ska han enligt traditionen ha fortsatt arbeta, vilket förvärrade sitt tillstånd. Han avled den 6 april, samma datum som många menar var hans egen födelsedag.
Den vanligaste teorin är att Raffaello dog av en akut febersjukdom, möjligen förvärrad av blodlåtningar som läkarna utförde med tidens medicinska metoder. Det finns dock inget definitivt bevis för exakt vilken sjukdom det rörde sig om.
Vissa historiker menar att konstnären helt enkelt arbetade sig till döds. Under sina sista år bar han ett enormt ansvar: målningar, fresker, arkitekturprojekt och ledarskap över en stor verkstad. Den fysiska och mentala belastningen kan ha undergrävt hans hälsa.
En mer spekulativ teori är att Raffaello blev förgiftad, möjligen av en rival eller av en älskarinna som hämnas. Denna hypotes har länge fascinerat berättare och forskare, men saknar helt vetenskapligt eller historiskt stöd.
Oavsett den exakta dödsorsaken efterlämnade Raffaello ett av konsthistoriens största arv. Han begravdes med stora hedersbetygelser i Pantheon i Rom, och hans grav blev ett pilgrimsmål för konstälskare världen över. Mysteriet kring hans tidiga död gör honom än idag till en av renässansens mest fascinerande gestalter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online