Biologisk / Vetenskaplig perspektiv
Döden är den irreversibla upphörandet av organismens funktion. Evolutionärt möjliggör den generationsomsättning och resursallokering. Ingen vetenskaplig evidens stöder medvetenhet efter hjärndöd.
Religiösa / Andliga perspektiv
- Abrahamitiska (Judendom, Kristendom, Islam): Död som konsekvens av synd/fall; efterliv med uppståndelse, dom, paradis.
- Dharmiska (Hinduism, Buddhism, Jainism): Död som övergång i samsara; återfödelse bestäms av karma; befrielse (moksha/nirvana) avslutar cykeln.
- Urfolks / Animistiska: Ancestral fortsättning; död som övergång till andevärlden.
Filosofiska perspektiv
- Epikureisk: "Döden är ingenting för oss" – inget subjekt existerar för att uppleva den.
- Existentialistisk (Heidegger, Sartre): Dödighet ger liv brådskap och äkthet.
- Stoisk: Accepterande av naturens ordning; fokus på dygd.
- Transhumanistisk: Död som ett tekniskt problem att lösa.
Personliga och psykologiska dimensioner
Terror management theory: kultur och självkänsla buffrar dödskramp. Sorgmodeller (Kübler-Ross, dual process). Arvprojekt och förskottsdirektiv ger agens.
Gemensam grund
Dödighet är universell. Hur vi ramar in den formar hur vi lever. Öppet samtal minskar rädsla; palliativ vård hedrar värdighet i livets slut.
