Att fastställa dödsorsak följer en strukturerad medicolegal väg utformad för att säkerställa noggrannhet och ansvar.
- Konstatation och anmälan: En läkare bekräftar döden och anmäler till dödsfallsutredare (ME) om döden är onaturlig, plötslig, obevakad eller misstänkt.
- Platsundersökning: ME/dödsfallsutredare dokumenterar miljö, läkemedel och omständigheter.
- Ytterlig undersökning: Kroppsinspektion för trauma, märken, livor mortis, rigor mortis och förruttnelse.
- Obduktion (inre undersökning): Full dissection med organvikt, histologi och mikrobiologi. Inte alltid krävs för naturlig, bevittnad, väl dokumenterad död.
- Toxikologi: Blod, urin, glaskroppsvätska och gall testas för droger, alkohol och gifter.
- Ancillairstudier: Postmortem radiologi (CT/MRI), genetisk testning, neuropatologi, metaboliska screenings.
- Journalgranskning: Tidigare diagnoser, behandlingar och sjukhusvistelser.
- Specialistkonsultation: Rättsmedicinsk patolog, antropolog, toksikolog, kardiolog vid behov.
- Orsak och art klassificering: Orsak = sjukdom eller skada; Art = naturlig, olycka, självmord, mord, eller obestämd.
- Dödsbevis: Utfylls av intygivare (ME, dödsfallsutredare, eller behandlande läkare) enligt jurisdiktionsformat.
Procedurer varierar per jurisdiktion; vissa dödsfall kräver en rättegång eller juridisk granskning.
