Historiker har länge funderat över varför så många präster dog under svartedöden. Svaret ligger i deras unika roll under katastrofen. Prästerna befann sig i frontlinjen av pesten – de besökte sjuka och döende i deras hem för att ge andlig tröst och omsorg, ofta när ingen annan vågade närma sig.
En av prästernas viktigaste uppgifter var att förrätta de sista smörjelserna och andra sakrament för de döende. Vid dessa ritualer kom de ofta i mycket nära kontakt med smittade personer, vilket gjorde dem särskilt utsatta för att själva drabbas av sjukdomen.
Dessutom levde många präster tillsammans med andra medlemmar av kyrkans personal, exempelvis i kloster eller prästgårdar. Det täta boendet innebar att pesten lätt spred sig inom prästerskapet så snart en person hade blivit smittad.
Resultatet blev förödande. På många håll dog upp till hälften av prästerna eller fler, vilket lämnade församlingar utan andlig ledning. Kyrkan tvingades därför snabbt utnämna unga och outbildade präster för att kunna upprätthålla den andliga vården – ett tecken på hur hårt just denna yrkesgrupp drabbades av epidemin.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online