
Det är en sorglig men verklig situation: en person avlider på sjukhuset, och trots alla försök går det inte att hitta några anhöriga eller nära vänner som kan ta hand om den avlidne. Även om detta kan kännas dystert finns det tydliga rutiner och lagkrav som säkerställer att den avlidna personen bemöts med respekt och värdighet. Så här brukar processen se ut:
Sjukhuspersonalen gör rimliga ansträngningar för att spåra och kontakta nära anhöriga eller släktingar till den avlidne. Om inga direkta familjemedlemmar kan nås kan sjukhuset även kontakta andra personer som hade en nära relation till personen, exempelvis vänner, grannar eller andra närstående.
Om ingen, trots alla ansträngningar, träder fram för att göra anspråk på kroppen övertar sjukhusets enhet för oanspråkta kroppar ansvaret. Denna enhet har i uppdrag att hantera kvarlevor som ingen tagit hand om.
Sjukhuset följer lokala lagar och föreskrifter gällande oanspråkta kroppar. På de flesta håll krävs en vänteperiod innan ytterligare åtgärder vidtas. Denna period kan variera från några dagar till flera veckor, vilket ger eventuella anhöriga eller bekanta tillräckligt med tid att träda fram.
I vissa fall kan oanspråkta kroppar användas för medicinsk forskning eller utbildningsändamål. Detta sker normalt med samtycke från lokala myndigheter och under strikta etiska riktlinjer. Kroppen kan då användas för anatomiska studier, medicinsk utbildning eller organ- och vävnadsdonation.
Kvarstår kroppen oanspråken efter vänteperioden och den inte behövs för medicinsk forskning, ser sjukhuset – ofta i samarbete med kommunen eller en utsedd begravningsbyrå – till att den får en respektfull och värdig slutlig vila. Detta kan innebära en begravning eller kremering, beroende på sjukhusets riktlinjer och lokala seder.
Kostnaderna för hantering och begravning av en oanspråkt kropp bärs antingen av sjukhuset eller täcks av offentliga medel.
I Sverige är det exempelvis kommunen som enligt lag har ansvar för att erbjuda en begravningsplats åt avlidna som saknar gravrättsinnehavare eller anhöriga som kan ta ansvar för begravningen.
Det är viktigt att komma ihåg att detaljerna kring hur oanspråkta kroppar hanteras kan variera beroende på lokala lagar, sjukhusets policyer och beslut inom vårdenheten. Gemensamt är dock målet att den avlidne ska få en värdig avslutning på livet – även när ingen anhörig finns där för att ta farväl.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online