In vitro-fertilisering (IVF) är en metod för assisterad befruktning där ägg och spermier förenas i en petriskål, varefter de befruktade äggen placeras tillbaka i patientens livmoder. IVF används vanligtvis när ett par har svårt att bli gravida på naturlig väg, men även kvinnor som vill bli gravida med hjälp av en spermiedonator genomgår behandlingen.
Det första steget i IVF-processen är att ta ut ägg från kvinnan. För att öka antalet mogna ägg – från det enda ägg som normalt frigörs under en menstruationscykel till de åtta till tio ägg som ger bäst förutsättningar för lyckad IVF – används olika hormonestimulerande protokoll.
Äggstocksstimulering med Lupron (leuprorelin) är den mest använda metoden i USA inför ägguttag. Behandlingen kombinerar en GnRH-agonist som heter Lupron med follikelstimulerande hormon (FSH) för att öka antalet ägg som frisätts vid ägglossningen. Patienten börjar ta Lupron sju dagar innan menstruationen startar. Äggstockarna övervakas med ultraljud för att följa äggens mognad. När äggen är redo tas FSH för att stimulera deras frisättning, vilket sker mellan två och sju dagar efter att menstruationen inletts.
För bästa resultat strävar läkarna efter att få ut minst tre till fyra ägg med en diameter på 14–20 millimeter. Stimuleringsfasen varar i regel åtta till tio dagar. Det sista läkemedlet i Lupron-protokollet är humant koriongonadotropin (HCG). Denna injektion får äggen att mogna helt och höjer östrogennivåerna så att folliklarna släpper äggen. Äggen tas sedan ut mellan 24 och 36 timmar efter HCG-injektionen.
Om en kvinna inte producerar tillräckligt många ägg med Lupron-stimulering prövar läkaren oftast antagonistprotokollet som nästa steg. En GnRH-antagonist används för att dämpa LH-nivåerna i kroppen, vilka annars utlöser ägglossning. Injektionerna kan ges ungefär var fjärde dag så att äggen hinner mogna innan de frisätts av folliklarna. FSH injiceras dagligen i sju till tolv dagar för att öka äggproduktionen.
Eftersom denna metod är något mindre effektiv än Lupron-stimulering när det gäller att framställa mogna ägg siktar läkarna på att få ut mellan åtta och femton ägg. Därefter injiceras HCG för att främja mognaden och stimulera folliklarna att släppa äggen inför uttaget.
Det sista alternativet för IVF-stimulering är flare eller mikroflare. Denna metod används ofta som en sista utväg av kvinnor som inte lyckats producera tillräckligt många mogna ägg med andra protokoll. Kvinnor som inte svarar på andra stimuleringstekniker är vanligtvis äldre eller har av någon anledning ett lågt antal tillgängliga ägg.
Först ordineras p-piller i en månad innan stimuleringen inleds. P-pillerna tillför nödvändiga hormoner som reglerar ägglossningen och ger en bestämd startdag för cykeln. Den andra dagen i menstruationscyklen injiceras Lupron. Dag tre påbörjas FSH-injektioner med en till två doser per dag. Målet är att utnyttja den naturliga hormonpuls – den så kallade flaren – som hypofysen avger under mensen, för att stimulera folliklarna. När äggen nått full mognad, vilket kontrolleras med ultraljud, tas de ut i hopp om att kunna befruktas med spermier.
Vilket protokoll som passar bäst avgörs individuellt av fertilitetsläkaren utifrån kvinnans ålder, äggstocksreserv och tidigare svar på hormonbehandling. Oavsett vald metod är noggrann övervakning med ultraljud och blodprover under hela stimuleringsperioden avgörande för både säkerheten och möjligheten till en lyckad graviditet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online