Under en graviditet finns det inget vetenskapligt säkert sätt att avgöra vem som är barnets pappa. Även om vissa tecken och gamla husmorsknep ibland används för att gissa, ger de inga garantier för att svaret blir korrekt.
Ett foster utvecklas dolt inuti moderns kropp, och dess utseende eller beteende avslöjar ingenting om vem som är den biologiska fadern. Det finns heller ingen observation under graviditeten – varken hos mamman eller fostret – som kan bekräfta faderskapet med säkerhet.
Kring ämnet cirkulerar många myter, till exempel att barnet ska likna pappan, att tidpunkten för samlag skulle kunna räknas fram exakt, eller att magens form säger något om barnets ursprung. Dessa idéer bygger på anekdotisk evidens snarare än forskning, och de är alltså inte pålitliga. Att försöka räkna på befruktningsdatum blir särskilt oprecist, eftersom spermier kan överleva flera dagar i kroppen och ägglossningen skiljer sig från kvinna till kvinna.
Det finns visserligen moderna tester som kan undersöka faderskap redan under graviditeten, bland annat genom ett blodprov från mamman som analyserar fostrets DNA. Sådana tester är dock kostsamma, erbjuds inte rutinmässigt inom vården och används främst i speciella situationer. Invasiva metoder, som provtagning via fostervatten, innebär dessutom en viss medicinsk risk och rekommenderas normalt inte enbart för faderskapsutredning.
Det enda helt tillförlitliga sättet att fastställa vem som är pappan är därför ett DNA-test efter att barnet har fötts. Testet görs enkelt med ett cellprov från barnets insida av kinden samt motsvarande prov från den presumtiva fadern. Resultatet är mycket exakt och kan vid behov användas i juridiska sammanhang.
Medan graviditeten pågår finns alltså inget säkert sätt att veta vem som är fadern – myter och gissningar kan vara vilseledande. För ett säkert svar krävs ett faderskapstest baserat på DNA, som utförs efter barnets födelse eller, i vissa fall, via specialiserade tester under graviditeten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online