
Ett vanligt missförstånd är att man själv skulle kunna bryta sin vattenpåse under graviditeten. Så är dock inte fallet – varken du eller någon annan bör försöka bryta vattenpåsen. Fostervattensblåsan brister spontant, alltså av sig själv, när din kropp är redo för att förlossningen ska komma igång.
Fostervattnet ligger i en tunn hinna som omger och skyddar barnet under hela graviditeten. När kroppen närmar sig förlossningen mjuknar hinnorna och brister ofta av sig själva – antingen i början av värkarbetet eller mitt under arbetet. I vissa fall går vattnet till och med innan värkarna har börjat.
Det kan upplevas på olika sätt:
Fostervattnet är normalt klart och nästan luktfritt.
Kontakta alltid din förlossningsavdelning eller mödravårdscentralen så snart du misstänker att vattnet har gått. Notera gärna tidpunkten samt vätskans färg och lukt. Är vätskan grönaktig eller brun kan det tyda på att barnet har fått avföring (mekonium) i fostervattnet – då bör du söka vård omgående.
Ja, ibland brister hinnorna innan graviditeten är fullgången. Det kallas prematur vattendrivning och kräver alltid medicinsk bedömning, eftersom både mamman och barnet behöver övervakas. Kontakta därför sjukvården direkt om vattnet går tidigare än vecka 37.
Sammanfattat: Du ska aldrig försöka bryta vattenpåsen själv. Lita på kroppens egen process – när tiden är inne går vattnet av sig självt, och vården finns där för stöd och kontroll längs hela vägen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online