
Den medicinska termen för förlossning av ett utvecklat foster är partus, även känt under den latinska benämningen parturition. Begreppet avser processen då en baby som har nått ett livsdugligt utvecklingsstadium – vanligtvis vid eller efter 37 fullgångna graviditetsveckor – föds och kommer till världen.
En partus omfattar en serie fysiologiska och mekaniska händelser som tillsammans leder till att fostret och moderkakan (placenta) stöts ut ur moderns livmoder via födelsekanalen. Processen inleds av värkar, det vill säga sammandragningar i livmodermuskulaturen, som gradvis ökar i både intensitet och frekvens. Detta leder till att livmoderhalsen (cervix) mjuknar och öppnas, vilket till slut möjliggör barnets födelse.
En förlossning delas traditionellt in i tre faser:
En förlossning som startar spontant före graviditetsvecka 37 kallas prematur eller för tidig, medan en förlossning som inträffar efter vecka 42 benämns postterm, det vill säga övergången. En normal, fullgången förlossning sker alltså inom spannet vecka 37–42, när fostret anses vara helt utvecklat och livsdugligt utanför livmodern.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online