Laktation är en hormonell symfoni dirigerad genom hela graviditeten. Varje hormon spelar en distinkt roll i att omvandla brösten från vilande körtlar till mjölkproducerande organ.
- Progesteron (Gula kroppen → Placentan): Driver lobuloalveolär tillväxt – det förgrenade gängsystemet och bildning av alveoler (mjölkproducerande påsar). Höga nivåer hämmar faktisk mjölksekretion tills efter förlossning.
- Östrogen (Gula kroppen → Placentan): Stimulerar gängutveckling och förgrening, ökar stromavävnad, och upreglerar prolaktinreceptorer. Hämmar också laktogenes tills placentan utesluts.
- Human Placental Lactogen (hPL) / Human Chorionic Somatomammotropin: Produceras av plasentan. Strukturellt lik prolaktin och tillväxthormon. Bjuder alveolär utveckling och modulariserar mödrats metabolism (insulinresistens) för att leda näringsämnen till foster.
- Prolaktin (Främre hypofys): Den primära drivkraften för mjölksyntes (laktogenes). Nivåer stiger stadigt genom graviditeten (10–20x), men mjölksekretion blockeras av progesteron/östrogen. Efter placentautsläpp, faller progesteron/östrogen avmaskerar prolaktins verkan → laktogenes II (riklig mjölkproduktion) vid 30–40 timmar postpartalt.
- Oxytocin (Bakre hypofys): Inte för mjölkproduktion, utan för mjölkejektion (let-down). Sugning → nervsignal → oxytocinpuls → myoepitelcellkontraktion → mjölk pressas ut i gängen. Medverkar också till livmoderns involution och binding.
Denna komplexa hormonella koreografi säkerställer att brosten är strukturellt redo vid födseln, mjölkproduktionen initieras automatiskt efter placentautsläpp, och mjölkavtaget drivs av barnet.
