Hur vet man om det är en tjej eller pojke under graviditeten?

Så tar du reda på barnets kön under graviditeten

Många blivande föräldrar är nyfikna på om det väntas en tjej eller en pojke. Det finns flera olika metoder för att fastställa barnets kön under graviditeten – några är vanliga och enkla, medan andra används framför allt av medicinska skäl. Här går vi igenom de vanligaste alternativen och hur tillförlitliga de är.

Ultraljud

Ultraljud är den vanligaste och mest tillförlitliga metoden för att se om barnet är en flicka eller en pojke. Med hjälp av ljudvågor skapas bilder av barnet i livmodern, och vid undersökningen kan personalen ofta se barnets könsorgan och avgöra könnet. De flesta får reda på svaret i samband med den andra rutinultraljudet, som vanligtvis görs runt graviditetsvecka 18–20.

Blodprov

Ett blodprov kan också användas för att faststella barnets kön. Testet utförs vanligtvis mellan graviditetsvecka 10 och 12 och mäter nivåer av vissa hormoner samt fragment av fostrets DNA i moderns blod. Dessa så kallade NIPT-tester (icke-invasiv prenatal testning) kan med hög säkerheit visa om barnet bär på könskromosomerna XX eller XY.

Moderkaksbiopsi (CVS)

Vid en moderkaksbiopsi (chorionic villus sampling, CVS) tas ett litet vävnadsprov från moderkakan. Undersökningen görs oftast mellan graviditetsvecka 10 och 13, och provet analyseras sedan bland annat för att fastställa barnets kön. Metoden används dock främst för att utreda eventuella kromosomavvikelser – inte enbart för att ta reda på könnet.

Fostervattensprov

Vid ett fostervattensprov tas ett litet prov av fostervattnet från livmodern. Undersökningen utförs normalt mellan graviditetsvecka 15 och 18, och vattnet testas därefter för att fastställa barnets kön. Även detta prov görs i första hand av medicinska skäl, till exempel för att upptäcka genetiska avvikelser.

Hur säkra är metoderna?

Ingen av metoderna är helt felfri, men ultraljud betraktas som det mest exakta sättet att avgöra barnets kön under graviditeten. Noggrannheten ökar dessutom ju längre graviditeten har fortskridit. Blodprovsbaserade tester ger ofta mycket tillförlitliga svar tidigt, medan invasiva metoder som moderkaksbiopsi och fostervattensprov är mycket exakta men samtidigt innebär en viss risk – därför utförs de endast när det finns medicinska skäl.

Oavsett vilken metod som övervägs är det alltid klokt att diskutera frågor och funderingar med din barnmorska eller läkare, så att du får råd som passar just din situation.