Metoderna som används för att studera människokroppen omfattar ett brett spektrum av tekniker och inriktningar. Forskare och laboratorietekniker analyserar mänskliga celler och vävnader för att upptäcka avvikelser som kan bidra till diagnosen av specifika sjukdomar. En cytohistologisk undersökning kombinerar två kliniska discipliner – cytologi och histologi – och kan bäst förstås genom att titta närmare på båda metoderna samt de tester som ingår.
För att förstå celler krävs fullständig kunskap inte bara om cellens struktur och funktion, utan även om dess ursprung och patologi. Cytologin studerar alla aspekter av cellen och används för att identifiera förändringar inom alla kategorier av celliv. Cytologiska undersökningar används ofta inom sjukvården för att analysera celler i kroppsvätskor och söka efter tecken på sjukdom.
Cytologiska tester kan utföras på en mängd olika vätskor, bland annat flytningar, urin och upphostat slem (sputum). Det vanliga gynekologiska testet cellprovskrapning (Pap-test) är den mest använda formen av cytologisk undersökning. Det finns dock flera andra metoder, exempelvis exfoliativ cytologi, gallcytologi, ögoncytologi och urincytologi, som alla undersöker specifika celltyper. Exfoliativ cytologi innebär exempelvis att cellprover tas från hudens yta för att upptäcka mikrobiella förändringar eller elakartade tumörer i huden.
Histologin handlar om analys av vävnaders funktion, struktur och sammansättning på mikroskopisk nivå. I laboratoriemiljö behandlas vävnadsprover med kemikalier och färgämnen för att framkalla kemiska reaktioner, som sedan analyseras för att upptäcka onormala förlopp i vävnader och organ. Ett viktigt delområde är patologisk histologi, som innebär analys av sjukligt förändrad vävnad.
Cytohistologisk provtagning liknar både cytologiska och histologiska tester och kräver färgning samt preparering av cell- och vävnadsprover innan de analyseras i mikroskop. Vilken typ av test som används beror på var de celler och den vävnad som ska undersökas finns i kroppen. Vid utredning av sköldkörtelrelaterade besvär kan exempelvis finnålsaspirationscytologi (FNA) användas, vilket ofta är det första steget vid analys av enskilda knutor eller lesioner. Läkaren tar då vävnadsprover med en tunn aspirationsnål som förs in i det avvikande vävnadsområdet. Finnålsaspirationscytologi gör det möjligt för läkare att samla in tillförlitliga prover med minimala komplikationer för patienten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online