Prostatan är en liten körtel, ungefär lika stor som en valnöt, som omger urinröret precis där det ansluter till blåsan. Körteln finns redan vid födseln men börjar inte växa förrän i puberteten och når sin fulla storlek runt 20-årsåldern. När mannen passerar 40-årsåldern börjar prostatan ofta växa igen – detta är en naturlig del av åldrandet och kallas benign prostatahyperplasi (BPH).
En förstorad prostata kan dock även bero på andra orsaker, exempelvis prostatacancer eller en infektion i prostatan. Oavsett orsak bör besvären alltid utredas och behandlas av sjukvårdspersonal för att undvika komplikationer med urinering och sexuell funktion.
Eftersom prostatan omsluter urinröret kan en förstoring kläma ihop röret och ge upphov till urineringsproblem. Vanliga tecken är svårigheter att kissa, en svag urinstråle eller att urinen droppar efter avslutad miktion. I allvarliga fall kan urinering bli helt omöjlig, vilket kräver akut vård. En förstorad prostata kan också orsaka smärta i samband med urinering eller utlösning.
Kontakta din husläkare eller vårdcentral och berätta om dina symtom. Läkaren utför vanligtvis en rektal undersökning för att bedöma prostatans storlek och form samt för att kontrollera om det finns onormala knölar, vilket kan tyda på cancer. Vid misstanke om cancer kan ett vävnadsprov (biopsi) tas från prostatan för vidare analys.
Du får oftast lämna både urin- och blodprov. Urinprovet analyseras för bakterier, vilket kan visa på en urinvägs- eller prostatainfektion. Blodprovet mäter nivån av PSA (prostata-specifikt antigen), ett enzym som gör sädesvätskan mer flytande. Förhöjda PSA-värden kan tyda på en förstorad prostata, men kan även ses vid andra tillstånd.
Om en infektion har inflammerat prostatan och fått den att svullna skriver läkaren ut antibiotika. Vid prostatacancer kan kirurgisk borttagning av hela eller delar av körteln rekommenderas. När den underliggande orsaken har behandlats återgår prostatan oftast till normal storlek. Undantaget är benign prostatahyperplasi, som är en naturlig del av mannens åldrande och därför kräver löpande behandling snarare än bot.
Beroende på ditt allmänna hälsotillstånd kan läkaren rekommendera alfablockerare eller enzymhämmare (5-alfareduktashämmare). Alfablockerare slappnar av bäckenmuskulaturen, inklusive musklerna kring blåsan och prostatan, vilket underlättar urinering. Enzymhämmare krymper själva prostatan men verkar långsammare och används främst vid kraftigt förstorade körtlar.
Det finns även mindre invasiva alternativ som mikrovågsbehandling och radiofrekvensbehandling. Dessa metoder använder värme respektive radiovågor för att förstöra den vävnad som blockerar eller sammanpressar urinröret. Observera att dessa ingrepp kan påverka mannens fertilitet negativt.
Professionell prostatarektal massage kan lindra viss smärta kopplad till benign prostatahyperplasi, men den har ingen dokumenterad effekt på körtelns storlek. Fördelen är att metoden inte heller har visats påverka fertiliteten.
Vid svåra fall av BPH, när urinering och utlösning nästan är omöjliga, kan kirurgisk förminskning eller borttagning av prostatan övervägas. Detta steg bör endast tas när andra behandlingar misslyckats. Prostatakirurgi är invasiv, kan vara ganska smärtsam och återhämtningsperioden kan sträcka sig upp till en månad. Ingreppet kan dessutom påverka fertiliteten.
Sök akut vård om du inte kan urinera alls, har feber tillsammans med urineringsbesvär eller ser blod i urinen. Tidig diagnos ger bättre behandlingsresultat och minskar risken för komplikationer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online