Meningit, även känt som hjärnhinneinflammation, kan bero på flera olika faktorer. Orsakerna delas ofta in i två huvudgrupper: infektiösa och icke-infektiösa. Nedan går vi igenom de vanligaste orsakerna.
Infektioner – den vanligaste orsaken
Den absolut vanligaste orsaken till meningit är en infektion, oftast orsakad av bakterier eller virus. Beroende på vilken mikroorganism som ligger bakom skiljer man på bakteriell och viral meningit, vilka skiljer sig åt i allvarsgrad och behandling.
Bakteriell meningit
Följande bakterier är de mest förekommande orsakerna:
- Pneumokocker (Streptococcus pneumoniae)
- Meningokocker (Neisseria meningitidis)
- Haemophilus influenzae
- Listeria monocytogenes
Viral meningit
Bland de virus som kan utlösa hjärnhinneinflammation återfinns:
- Enterovirus
- Parotitvirus (fårtjuka)
- Mässlingsvirus
- Herpes simplex-virus
Icke-infektiösa orsaker
I vissa fall uppstår meningit utan att någon infektion ligger bakom. Sådana fall kan bero på följande faktorer:
- Trauma: Huvudskador eller andra former av fysiskt trauma kan orsaka inflammation i hjärnhinnorna och därigenom leda till meningit.
- Allergiska reaktioner: Kraftiga allergiska reaktioner, exempelvis anafylaxi, kan ge svullnad och inflammation i hjärnhinnorna.
- Autoimmuna sjukdomar: Vissa autoimmuna tillstånd, såsom lupus, kan utlösa inflammation i hjärnhinnorna.
- Cancer: Vissa cancerformer, exempelvis leukemi, kan sprida sig till hjärnhinnorna och orsaka meningit.
- Läkemedel: Vissa läkemedel, bland annat NSAID-preparat (icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel) och antibiotika, kan i sällsynta fall orsaka meningit som en ovanlig biverkning.
- Svampinfektioner: Svamparna Cryptococcus neoformans och Cryptococcus gattii kan orsaka kryptokockmeningit, främst hos personer med försvagat immunförsvar.
När ska du söka vård?
Oavsett orsak är meningit ett allvarligt tillstånd som kräver snabb medicinsk bedömning. Kontakta vården omfående om du eller någon närstående drabbas av plötslig hög feber, svår huvudvärk, stel nacke, ljuskänslighet eller förvirring – särskilt hos små barn, äldre eller personer med nedsatt immunförsvar.
