
ETOH är en medicinsk och vetenskaplig förkortning för etanol – den aktiva substansen i alkoholhaltiga drycker. ETOH-missbruk syftar därmed på skadligt bruk av eller beroende av alkohol. I vardagligt språk används begreppet "alkoholmissbruk" ofta för att beskriva både missbruk av och beroende av alkohol. Det är dock viktigt att förstå skillnaden mellan de två, eftersom båda är substansbruksstörningar som hör till det som allmänt betraktas som alkoholism.
Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, fjärde reviderade upplagan (DSM-IV-R) – en handbok inom psykisk hälsa som används för klassificering av psykiatriska diagnoser – hjälper till att belysa skillnaden mellan alkoholmissbruk och alkoholberoende. Enligt DSM-IV-R innebär alkoholmissbruk ett bruk av alkohol som leder till kliniskt signifikant funktionsnedsättning eller lidande, vilket visar sig på minst ett av följande sätt under en tolvmånadersperiod:
Alkoholberoende skiljer sig från missbruk genom att personen dessutom uppvisar tecken på fysiskt och/eller psykiskt beroende, såsom ökad tolerans eller abstinenssymtom. (Notera: DSM-5 har sedan ersatt DSM-IV-R och samlar numera missbruk och beroende i den gemensamma diagnosen "alkoholbruksstörning".)
Om en person uppvisar något av de ovan nämnda tecknen kan det vara ett varningstecken på att alkoholproblemet håller på att spåra ur. En person som missbrukar alkohol kan dessutom ha svårt att kontrollera hur mycket hen dricker, uppleva minnesluckor (så kallade blackouts) under berusningstillfällen eller bli irriterad och nedstämd när alkohol inte finns tillgänglig. Andra varningssignaler inkluderar:
De psykologiska och sociala konsekvenserna av alkoholmissbruk är många och omfattar problem i hemmet, på arbetet eller i skolan, störningar i mellanmänskliga relationer samt ökad risk att bli inblandad i trafikolyckor eller att begå eller utsättas för våldsbrott. De potentiella hälsokonsekvenserna är ännu fler och inkluderar bland annat:
En framgångsrik behandling av alkoholmissbruk kräver ett tvärvetenskapligt angreppssätt som möter individens psykologiska, sociala, medicinska och beteendemässiga behov. Psykologiska insatser bör fokusera på patientens motivation till att dricka, och eventuell förnekelse av problemet behöver bemötas direkt. Sociala insatser inkluderar Anonyma Alkoholister (AA) eller andra självhjälpsprogram, stöd via församlingar samt arbetslivsinriktade program som minskar stress och därigenom hjälper till att minska drickandet. Medicinsk behandling syftar till att identifiera och åtgärda konsekvenser av överdrivet drickande, stabilisera patienter med akut alkoholförgiftning samt avrå från fortsatt bruk genom läkemedel som dämpar alkoholens effekter eller gör konsumtionen obehaglig.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online