
En för tidig födsel, även kallad prematur födsel, innebär att barnet föds innan graviditetsvecka 37. Ett barn som föds cirka två månader för tidigt kommer ut runt vecka 32–34 och klassas då som mycket prematurt. Hur stort behovet av vård blir beror främst på hur tidigt barnet föds och hur mycket det väger.
Eftersom lungorna inte hunnit utvecklas helt kan prematura barn ha svårt att andas på egen hand. Många behöver hjälp av en respirator eller syrgasbehandling under sin första tid i livet.
Att suga och svälja kräver träning, och många prematura barn behöver därför matas via sond tills de klarar bröstet eller flaskan själva.
Prematura barn kan få lågt blodsocker eftersom kroppen ännu inte lagrar och frisätter glukos på rätt sätt. De kan behöva glukos intravenöst eller extra näring för att hålla blodsockernivån stabil.
Gulsot, som ger gulaktig hud och ögonvitor, beror på att levern inte är färdigutvecklad och inte kan bryta ner bilirubin – ett gult pigment som bildas när röda blodkroppar bryts ned. Behandling sker ofta med ljus, så kallad fototerapi.
Med ett ännu inte fullt utvecklat immunförsvar är prematura barn extra mottagliga för infektioner. Antibiotika kan behövas både för att förebygga och behandla.
Vissa prematura barn kan uppleva försenad utveckling eller inlärningssvårigheter senare i livet. Risken för tillstånd som cerebral pares och epilepsi är också något högre, särskilt hos de allra mest prematura barnen.
Ju tidigare ett barn föds, desto större är risken för hälsoproblem. Med rätt medicinsk vård på en neonatalavdelning har dock de flesta prematura barn goda chanser att växa upp och utvecklas till friska vuxna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online