Gulsot hos nyfödda, även kallad neonatal ikterus, är ett mycket vanligt tillstånd som oftast inte kräver någon behandling alls. När behandling väl behövs är den i regel skonsam och effektiv. Ungefär 60 procent av alla nyfödda drabbas av någon grad av gulsot under sina första levnadsdagar.
Den absolut vanligaste orsaken till gulsot hos nyfödda är att levern ännu är omogen och inte fullt kapabel att bryta ned bilirubin – det gulaktiga avfallsämne som bildas när röda blodkroppar bryts ned. Eftersom levern behöver tid att utvecklas samlas bilirubinet i huden, vilket ger den karakteristiska gula färgtonen. För tidigt födda barn är särskilt känsliga för att utveckla gulsot, eftersom deras lever är ännu mindre mogen.
En annan orsak kan vara att moderns och barnets blodgrupper inte är förenliga. Detta inträffar bland annat när mamman är Rh-negativ medan barnet är Rh-positivt. Moderns immunförsvar kan då bilda antikroppar som bryter ned barnets röda blodkroppar snabbare än normalt, vilket leder till ökad produktion av bilirubin.
Olika virus- eller bakterieinfektioner kan också utlösa gulsot hos nyfödda. Vissa former av anemi (blodbrist) samt andra blodsjukdomar kan likaså bidra till förhöjda nivåer av bilirubin.
Ett barn som får kraftiga blåmärken eller blödningar i samband med förlossningen löper också ökad risk att utveckla gulsot. Det beror på att de skadade blodkropparna bryts ned, vilket ökar mängden bilirubin som levern måste hantera.
I vissa fall kan mer ovanliga sjukdomar ligga bakom, exempelvis Niemann-Picks sjukdom, cystisk fibros eller hypotyroidism (låg ämnesomsättning). Det är dock sällan som en allvarlig sjukdom är den bakomliggande orsaken till denna annars så vanliga åkomma hos nyfödda. Vid tecken på gulsot bör man alltid kontakta barnmorska eller läkare för en bedömning, så att rätt vård ges i tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online