
Nackskrympsmätning (NT-mätning) utförs under första trimestern av graviditeten för att bedöma om fostret har ökad risk för Downs syndrom eller andra kromosomavvikelser, såsom trisomi 13 eller trisomi 18.
Nackskrymp avser tjockleken på den vätska som samlas under huden på baksidan av fostrets hals under första trimestern. En viss mängd vätska är helt normal hos alla foster, men en större ansamling kan tyda på ökad risk för kromosomavvikelser.
Nackskrympsmätningen bör genomföras mellan graviditetsvecka 11 och vecka 13 plus 6 dagar. Vid den här tidpunkten är fostret tillräckligt stort för att mätningen ska kunna göras på ett tillförlitligt sätt, men ännu inte så stort att vätskeansamlingen börjat minska naturligt.
Undersökningen är ett ultraljud av fostret. Läkaren eller barnmorskan lokaliserar nackvecket och mäter tjockleken på vätskeansamlingen. Ofta kombineras ultraljudet med ett blodprov från den blivande mamman – i Sverige kallas denna kombination ofta KUB-ultraljud (kombinerat ultraljud och blodprov).
Den blivande mammans ålder, graviditetens längd, måtten från ultraljudet samt, om de finns tillgängliga, resultaten från blodprovet skickas till laboratoriet där risken beräknas. Moderns ålder inkluderas eftersom risken för kromosomavvikelser ökar med stigande ålder.
Enbart utifrån mätningen betraktas en nackskrympstjocklek på mellan 2 mm och 2,9 mm som normal under graviditetsveckorna 11 till 13. En ökad tjocklek indikerar en ökad risk. Det är dock viktigt att komma ihåg att ett avvikande resultat inte är någon diagnos – det visar endast att ytterligare utredning kan behövas, exempelvis i form av NIPT eller invasiv fosterdiagnostik som moderkaksprov eller fostervattenprov.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online