Spädbarn utvecklar sina språkfärdigheter mycket snabbt under de första månaderna och åren i livet. De dreglar också, ibland i vad som kan verka vara enorma mängder. Som förälder eller vårdgivare kan du utgå från några enkla fakta för att bedöma om ditt barns språkutveckling och dreglande hänger ihop – och om allt är helt normalt.
Hur mycket en bebis dreglar påverkas av flera faktorer, bland annat förmågan att kontrollera musklerna i munnen, tungan och ansiktet. Under de första månaderna efter födseln är dessa muskler svaga. Innan de hunnit utvecklas ordentligt kommer saliven oundvikligen att rinna ner över hakan. En viss dregling hos bebisar är därför helt normal och säger ingenting om huruvida språkutvecklingen kommer att gå bra eller inte.
Bebisar dreglar ofta mer när de får tänder, och till och med månader innan tanden bryter fram, när den vandrar uppåt i tandköttet. Det beror på att de kan hålla munnen öppen för att undvika tryck mot ömtåliga tandkött, tugga på fingrarna för att trösta sig själva eller försöka anpassa tungan för att lindra obehaget som den nya tanden orsakar i munnen.
De nya tänderna gör det dock också möjligt att bilda olika språkljud. Bebisar börjar vanligtvis experimentera med stavelseljud vid sex månaders ålder, vilket också är ungefär den tid då de första tänderna börjar komma. Det kan alltså se ut som att barnet har ett problem med språket eftersom dreglandet följer med de nya ljuden och orden, men i verkligheten dreglar barnet för att det har ont eller känner obehag – inte för att det har svårt att kommunicera.
Dregling hos bebisar kan i vissa fall signalera ett problem med oralmotoriken, alltså munmuskulaturens funktion. Ibland hänger dessa funktionsnedsättningar ihop med andra tillstånd, exempelvis cerebral pares. På grund av bristande muskelkontroll kan barnet inte hålla kvar vätskan i munnen. Samma muskler som håller saliven kvar i munnen används även vid talet, så dregling kan vara en indikation på att barnet saknar den muskelstyrka som krävs för att utveckla talfärdigheter normalt.
En försenad talutveckling betyder dock på inget sätt att barnet inte kan förstå språk. Bebisar kan till och med förstå ord som de ännu inte kan säga själva.
Om ditt barn inte verkar bygga upp sitt ordförråd i normal takt samtidigt som det dreglar stora mängder är det bra att komma ihåg att vissa barn är fullt kapabla att tala men väljer att inte göra det – ett tillstånd som kallas selektiv mutism. Du kan låta en legitimerad logoped undersöka ditt barn för att avgöra om problemet är fysiskt eller beteendemässigt.
Om ditt barn har ett fysiskt tillstånd som leder till dregling och försenad språkutveckling, till exempel läpp- eller gomspalt, kan barnets läkare eller logoped hjälpa barnet genom träning av munmuskulaturen eller kirurgiska behandlingar. Är problemet mer beteendemässigt kan du uppmuntra ditt barn att prata mer genom att samtala ofta med det hemma, läsa böcker tillsammans och namnge föremål i vardagen. Dreglandet kan du enkelt hantera genom att alltid ha spydukar nära till hands och låta bebisen bära haklapp.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online