Riktlinjer för neonatal återupplivning

Neonatal återupplivning är processen att väcka och stimulera ett nyfött barn att andas. Korrekt andning är avgörande för barnets blodflöde, cirkulation och kroppstemperatur. Det rekommenderas världen över att en specialist med utbildning i neonatal återupplivning finns närvarande vid varje förlossning, för att säkerställa att de barn som behöver hjälp får nödvändig vård.

Fakta

Enligt Pediatrics, den officiella tidskriften från American Academy of Pediatrics, kräver en minoritet (färre än 10 procent) av alla nyfödda aktiva återupplivningsåtgärder för att etablera en kraftig gråt eller regelbunden andning, upprätthålla en hjärtfrekvens över 100 slag per minut samt uppnå god hudfärg och muskeltonus. American Heart Association tillägger att cirka 1 procent kräver omfattande återupplivningsåtgärder.

Även om de flesta spädbarn inte behöver någon form av återupplivning rekommenderar Pediatric Working Group inom International Liaison Committee on Resuscitation (ILCOR) att en medicinsk specialist med utbildning i återupplivningsförfaranden finns närvarande vid varje förlossning.

Symtom

Enligt American Heart Association ska fyra bedömningsfrågor användas för att identifiera risken för asfyxi och behovet av återupplivning:

• Är barnet fullgånget?
• Är fostervattnet fritt från mekonium och tecken på infektion?
• Andas eller gråter barnet på egen hand?
• Är barnets muskeltonus god?

Om något av dessa observationspunkter ger ett negativt svar bör återupplivning påbörjas omedelbart.

Orsaker

Nyfödda som föds för tidigt eller klassificeras som högrisk löper störst risk att behöva återupplivning. Asfyxi kan också uppstå till följd av inandning av mekonium, otillräcklig placentafunktion eller en vridning eller blockering av navelsträngen.

Utrustning

Enligt Robin L. Bissinger, NNP, MSN, RNC, doktor, koordinator för neonatala sjuksköterskespecialister och adjunkt i omvårdnad vid Medical University of South Carolina College of Nursing, ska följande material finnas tillgängligt vid varje förlossning ifall återupplivning skulle behövas:

För andning

Syretillförsel, olika masker, neonatal balongventilationsväska med slangar för anslutning till syrekälla, manometer, endotrakealtuber (storlek 2,5–4), tejp och sax, laryngoskop (blad i storlek 0 och 1) samt extra lampor och batterier.

För sugning

Gummibollsspruta, reglerad mekanisk sugning, sugkatetrar (6F, 8F, 10F), sugslang, sugkärl, Replogle- eller Salem-pump (10F-kateter), näs-/magsond (8F-kateter), spruta med kateterspets (20 ml) samt mekoniumaspirator.

Adrenalin (epinefrin) bör dessutom alltid finnas till hands i händelse av att det behövs.

Återupplivningsförfarande

Enligt American Heart Association följer återupplivningen ett fyra steg-förfarande:

1. Stabilisering: Barnet hålls varmt för att förebygga hypotermi, placeras så att vätska kan rinna ut ur lungorna, luftvägarna frias, barnet torkas och stimuleras att andas och gråta.
2. Ventilation: Om stabiliserande åtgärder inte räcker till övergår man till aktiv ventilation.
3. Bröstkompressioner: Cirkulationen stödjs genom bröstkompressioner.
4. Läkemedel: Som sista åtgärd ges adrenalin och/eller volymexpansion.