Cerebral pares är en samlingsterm för en grupp motoriska, icke smittsamma tillstånd som orsakar fysisk funktionsnedsättning och påverkar barnets rörelseutveckling. Sjukdomen uppstår till följd av en skada eller avvikelse i hjärnan och leder till nedsatt kontroll över kroppens rörelser.
De flesta tecken på cerebral pares blir synliga under späd- och småbarnsåren. Många symtom kan upptäckas redan innan barnet är 18 månader gammalt, medan vissa – exempelvis försenad gångförmåga – inte blir tydliga förrän närmare två års ålder. Ju tidigare tecknen identifieras, desto snabbare kan barnet få rätt stöd och behandling.
Ett av de vanligaste tidiga tecknen är att barnets motoriska utveckling går långsammare än förväntat. Normalt börjar bebisar lyfta på huvudet när de ligger på magen vid cirka 3 månaders ålder, stoppa saker i munnen vid 5–6 månader och härma enkla ljud och ord vid 7–8 månader. Självständiga första steg tas oftast någon gång före två års ålder.
Om ett barn ligger märkbart efter i något av dessa områden kan det vara ett tecken på cerebral pares. Det är dock viktigt att komma ihåg att förseningar också kan bero på många andra faktorer. Kontakta därför alltid barnavårdscentralen eller en läkare om du noterar att din bebis inte når utvecklingsmilstolparna i expected takt.
Om ett barn har fyllt 8 månader men fortfarande inte kan hålla huvudet stadigt upprätt kan detta vara ett möjligt tecken på cerebral pares. Avvikelser i muskeltonus är andra centrala varningssignaler:
Slapp muskulatur: Ett barn med låg muskeltonus, ofta beskrivet som "floppy", verkar konstant avslappnat eller trött och känns onormalt mjukt när man lyfter eller håller det.
Stel muskulatur: Förhöjd muskeltonus gör att barnet istället framstår som onormalt stelt och spänt, med motstånd i armar och ben vid rörelser.
Både onormalt slappa och onormalt styva muskler räknas som typiska symtom på cerebral pares hos små barn och bör alltid utredas av sjukvården.
Ett annat vanligt tecken är att barnet föredrar ena sidan av kroppen framför den andra. Eftersom cerebral pares påverkar muskelkoordinationen kan kontrollen gå förlorad i vissa – men inte alla – delar av kroppen. Detta kan märkas genom att bebisen exempelvis bara sträcker sig efter leksaker med ena handen eller använder ena benet aktivt mer än det andra.
Att diagnostisera cerebral pares är inte enkelt, eftersom tillståndet delar symtom med många andra sjukdomar och funktionsnedsättningar. Läkaren måste därför genomföra flera undersökningar för att utesluta andra orsaker.
Vid utredningen brukar läkaren bedöma barnets motoriska färdigheter och grov- samt finmotorik, och komplettera med blodprov, genetiska tester, syn- och hörselundersökningar samt metabola analyser. Ibland används även bildundersökningar av hjärnan, som magnetresonanstomografi (MR), för att hitta eventuella skador.
Tveka aldrig att söka hjälp om du misstänker att ditt barn utvecklas avvikande. En tidig diagnos öppnar möjligheter till tidig insats, vilket i sin tur kan förbättra barnets möjligheter till en så god utveckling och livskvalitet som möjligt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online