
Cytomegalovirus (CMV) är en av världens vanligaste virusinfektioner. Enligt den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC har cirka 80 procent av alla människor smittats av viruset innan de fyller 40 år. CMV gör ingen skillnad på människor – viruset förekommer i alla samhällsklasser och i alla delar av världen, även om personer med lägre inkomst löper något högre risk att smittas. Spädbarn kan smittas redan i samband med födseln.
En person som väl har smittats bär på viruset livet ut. CMV kan ligga vilande i kroppen utan att ge några som helst symtom, och de flesta upplever bara sjukdomssymtom en enda gång. Det innebär att en till synes frisk person ovetande kan överföra viruset till ett barn.
Cytomegalovirus tillhör herpesvirusfamiljen. I likhet med andra herpesvirus kan CMV överföras både före och efter födseln. När viruset väl har överförts kan det ligga vilande i kroppen och samtidigt smitta andra, men det kan också orsaka sjukdomssymtom. Det finns två former: återkommande CMV, som ger symtom flera gånger under livet, och primär CMV, som ger symtom en gång eller inte alls. Om en bärare har ett försvagat immunförsvar kan CMV bli farligt för hälsan.
Spädbarn kan smittas av sin mamma på flera sätt – via moderkakan under graviditeten, i samband med förlossningen eller genom amning.
Cirka tolv veckor efter smittan kan ett barn verka slö eller feberigt eller ha svullna lymfkörtlar. De flesta barn visar dock inga symtom alls, såvida de inte smittades innan födseln. Ett foster kan visa tecken på infektion redan i livmodern: låg nivå av fostervatten, förstorad hjärnvävnad och tillväxthämning kan tyda på en infektion. Ytterligare undersökningar krävs för att avgöra om det rör sig om CMV eller någon annan infektion.
Barn som smittas innan födseln löper högre risk för komplikationer än någon annan grupp. Vid medfödd CMV-infektion kan lever och mjälte bli förstorade. Under de första 12–24 levnadsmånaderna drabbas 80–90 procent av dessa barn av hörsel- och synnedsättningar samt olika grader av utvecklingsstörning. En mindre andel av de smittade barnen utvecklar senare hörselproblem och försenad utveckling.
I likhet med andra herpesvirus sprids CMV via kroppsvätskor. Därför har ett spädbarn många tidiga tillfällen att smittas. Viruset kan även överföras genom blodtransfusioner eller organtransplantationer. CMV är dock inte särskilt smittsamt, eftersom det kräver utbyte av kroppsvätskor för att överföras. Barn på förskola eller daghem samt barn som bor tillsammans med en CMV-bärare löper betydligt större risk att smittas.
Ett ofött barn kan diagnostiseras med CMV genom ett fostervattensprov (amniocentes). Efter födseln kan barnet testas på samma sätt som vuxna: via blod-, urin-, saliv- eller vävnadsprov. Gravida kvinnor kan också undersökas på samma sätt. Om mamman testar positivt för CMV finns det en risk att barnet föds med infektionen, det vill säga med medfödd CMV. Varken gravida eller spädbarn screenas dock rutinmässigt för viruset.
CMV behöver sällan behandlas. Smärta eller feber i samband med viruset kan lindras med receptfria smärtstillande eller febersänkande läkemedel. Kontakta vården om ditt barn får hög feber. Om ett barn med försvagat immunförsvar insjuknar i CMV kan symtomen förvärras, vilket kan kräva symtomspecifik behandling eller antivirala läkemedel. Vissa nyfödda kan även drabbas av lunginflammation. I extrema fall kan även gravida kvinnor få behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online