Under människans långa utveckling vände sig kvinnor till andra för att få hjälp under graviditet och förlossning. Vid någon tidpunkt i förhistorien etablerades därmed yrket som barnmorska. Historiker betonar att barnmorskor har spelat en viktig roll i alla kulturer sedan äldsta tider.
I det tidiga engelska språket betydde ordet ”midwife” bokstavligen ”med kvinnan” – någon som stöttar snarare än griper in i förlossningsupplevelsen. I vissa länder, exempelvis Frankrike, översätts benämningen till ”vis kvinna”, eller ”sage femme”. Världshälsoorganisationen (WHO) lyfter särskilt fram barnmorskans betydelse för en sammanhängande vård av kvinnor och spädbarn världen över.
Bibeln innehåller flera passager om barnmorskors arbete. Ett känt exempel är de egyptiska barnmorskorna som vägrade lyda faraos befallning att döda hebréernas nyfödda söner. I Andra Moseboken (1 Mos 1:15–22) beskrivs hur barnmorskornas mod räddade livet på otaliga barn. Senare, i Första Mosebokens trettiofemte kapitel, skildras Rakels förlossning, där barnmorskan tröstar henne med orden: ”Var inte rädd, du får ännu en son.”
Även tidiga kinesiska och hinduiska skrifter nämner barnmorskor, vilket visar hur djupt rotat yrket varit i olika delar av världen.
Under den tidiga grekiska och romerska historien betraktades barnmorskor som respekterade vårdgivare för kvinnor – inte bara vid själva förlossningen, utan under hela den barnafödande delen av livet. Även filosofen Sokrates mor anses ha varit verksam som barnmorska.
Under denna epok blev yrket tydligare definierat, och barnmorskor behövde uppfylla vissa kvalifikationer för att utöva sitt arbete. Grekiska barnmorskor skulle exempelvis själva ha fött barn – ett krav som fortfarande lever kvar i många kulturer idag.
Djurepocherna under medeltiden förlitade sig barnmorskorna på en rad örter och brygder, vilka idag ses som föregångare till den moderna medicinen. Kunskapen och de specifika färdigheterna förvärvades genom lärlingskap hos mer erfarna kollegor. Det fanns ingen formell skola; istället fördes kunskapen vidare muntligt mellan generationerna.
Varken barnmorskor eller kvinnor i allmänhet var högt ansedda under denna tid. Kvinnor lade fortsatt skulden för all infertilitet, oavsett orsak.
Under senmedeltiden och renässansen hotades barnmorskeyrket på allvar. Barnmorskor anklagades för häxeri, medan kirurger alltmer tog över förlossningsvården. Ironiskt nog led detta till att många kvinnor dog, eftersom läkarna förlossade barn utan att tvätta händerna efter tidigare likundersökningar – något man då inte förstog faran med.
Med tiden återhämtade sig dock yrket och återtog sin plats som en ovärderlig resurs inom mödra- och förlossningsvården.
Först 1944, i samband med utgivningen av boken Childbirth Without Fear av den brittiske obstetrikern Grantley Dick-Read, började barnmorskans arbete studeras på allvar. Boken beskrev hur barnmorskor stöttar kvinnor genom förlossningen och visade att ett barn kan födas med hjälp av avslappningstekniker istället för mediciner eller eter.
Dick-Read drog även slutsatsen att kvinnor som inte bar på rädsla inför förlossningen drabbades av färre medicinska komplikationer – en insikt som kom att prägla den moderna förlossningsvården.
Det var dock först på 1980-talet som födelsecenter och hemförlossningar återigen började accepteras som ett fullgott alternativ. Än idag betraktas sjukhusförlossning av de flesta, särskilt i USA, som det bästa valet. Samtidigt gör allt fler par ett aktivt val utifrån sina personliga, känslomässiga och fysiska behov – och väljer den förlossningsform som passar dem bäst.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online