För att kunna avbilda en persons hjärna och få fram viktig information om den använder sjukvården magnetkamera, ofta kallad MR (magnetisk resonans). En MR-undersökning skapar bilder av hjärnan med hjälp av magnetfält och energi från radiovågor. Dessa bilder kan visa förekomsten av hjärntumörer och deras tillväxt, blockeringar i hjärnans blodkärl samt svårighetsgraden av dessa, liksom andra tecken på sjukdom. Men för att kunna avgöra hur en onormal hjärn-MR ser ut måste en läkare först känna till hur en normal sådan ser ut.
En MR-undersökning är ett icke-invasivt och relativt smärtfritt test, även om vissa patienter kan störas av de klickande ljud som maskinen automatiskt avger när den tar bilder av hjärnan. Undersökningen utförs medan patienten ligger på ett plant underlag som ansluter till en stor cirkulär maskin med öppen mitt. Personen måste ligga helt stilla och tyst under en viss tid – vanligtvis mellan 30 och 90 minuter – medan maskinens radiovågor passerar över huvudet tillsammans med dess magnetfält, för att fånga två- och tredimensionella bilder av hjärnan.
Så tidigt som 1946 genomfördes experiment med kärnmagnetisk resonans i USA av två forskare som arbetade oberoende av varandra: Felix Bloch vid Stanford University och Edward Purcell vid Harvard University. År 1952 tilldelades de två Nobelpriset i fysik för sin upptäckt av NMR-spektroskopi. I juli 1977 genomfördes den första MR-undersökningen i USA, och den maskinen finns numera på Smithsonian Institution som ett levande bevis på MR-teknikens historia i Amerika.
En MR-undersökning påverkar det magnetiska fältet hos den kroppsdel som undersöks. Frisk vävnad och sjuk vävnad ger inte samma bild när de magnetiska radiovågorna korsar fältet, vilket hjälper vårdpersonal att upptäcka avvikelser i kroppen.
Normala hjärnbilder från en MR-undersökning har några grundläggande egenskaper. De framstår som symmetriska mellan vänster och höger sida på bilden, och varje del av hjärnan som avbildas har likartad storlek och färgnyans. Den axiala hjärnbilden – alltså vyn ovanifrån – liknar exempelvis en valnöt som har delats perfekt på mitten utan att kärnan inuti skalet skadas. En sådan bild speglar en normalt fungerande hjärna.
Onormala hjärnbilder varierar beroende på vilken sjukdom eller åkomma patienten lider av. Det beror på att olika sjukdomar drabbar olika delar av hjärnan, och avvikelsen syns därför oftast bara i den aktuella delen vid bildtagningen. En tydlig skillnad som dock återfinns i samtliga fall är den uppenbara obalansen mellan de två halvorna eller delarna av hjärnan som visas. Om bilden exempelvis visar en större volym av hjärnvävnad på vänster sida jämfört med höger, finns det tecken på en avvikelse.
En annan form av onormal hjärnbild kan visa sig genom färgvariationer. En MR-bild har normalt en dämpad grå ton. Om en del av hjärnan på bilden framstår som vit kan detta tyda på en patologisk förändring. På motsvarande sätt kan onormala MR-bilder se betydligt mörkare ut i vissa områden än den vanliga, dämpade grå nyansen.
Kom ihåg: Endast en utbildad radiolog eller läkare kan korrekt tolka resultaten av en MR-undersökning. Kontakta alltid din vårdgivare om du har frågor kring dina undersökningsresultat.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online