Att ett barn får blodgrupp B positiv trots att ena föräldern har blodgrupp O negativ kan kännas förvirrande, men genetiken bakom våra blodgrupper ger en tydlig förklaring. Det handlar om två separata system: ABO-systemet, som bestämmer om blodet är A, B, AB eller O, samt Rhesusfaktorn (Rh), som avgör om blodgruppen är positiv eller negativ.
En person med blodgrupp O har alltid genotypen OO och kan därför endast föra vidare en O-gen till sitt barn. För att barnet ska kunna bli blodgrupp B måste den andra föräldern alltså bära på en B-gen. Det innebär att modern behöver ha antingen blodgrupp B (genotypen BB eller BO) eller blodgrupp AB.
När barnet sedan ärver en B-gen från modern och en O-gen från pappan blir kombinationen BO, vilket visas som blodgrupp B.
Rh-faktorn styrs av ett annat genpar. Rh-positivt är dominant över Rh-negativt, vilket betyder att en Rh-positiv person kan ha antingen två positiva anlag (DD) eller ett av varje (Dd). En Rh-negativ person har alltid två negativa anlag (dd).
Eftersom pappan är Rh-negativ kan han bara bidra med ett negativt anlag. För att barnet ska bli Rh-positivt måste modern vara bärare av ett positivt anlag, alltså ha genotypen Dd. Barnet har då ungefär 50 procents chans att ärva det positiva anlaget och bli Rh-positivt, och lika stor chans att ärva det negativa anlaget och bli Rh-negativt.
Resultatet blir då ett barn med blodgrupp B positiv, med genotypen BO och Dd. Detta är alltså helt möjligt och följer de vanliga ärftlighetsreglerna. Samma logik gäller även om det är modern som är Rh-positiv och pappan Rh-negativ – barnet kan då bli antingen Rh-positivt eller Rh-negativt beroende på vilka anlag som förs vidare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online