Det kan verka omöjligt: mamman har 0 positiv (0+), pappan har AB positiv (AB+) och ändå föds bebisen med blodgruppen A negativ (A–). Men genetiken ger faktiskt en helt logisk förklaring.
En persons blodgrupp bestäms av två separata system: ABO-systemet (A, B, AB eller 0) och Rhesus-systemet, där man antingen har Rh-faktorn (D-antigenet) på de röda blodkropparna eller inte.
En person med blodgruppen 0 har alltid genotypen ii och kan därför bara vidareföra anlaget i. En person med AB har genotypen IAIB och vidareför antingen IA eller IB.
För att barnet ska få gruppen A krävs att pappan lämnar IA och mamman lämnar i. Resultatet blir genotypen IAi – alltså blodgruppen A. Detta stämmer perfekt med bebisen.
Rh-faktorn styrs av D-genen, där D är dominant och d är recessivt. En Rh-positiv person kan alltså antingen vara homozygot (DD) eller heterozygot (Dd). Bara den som har genotypen dd är Rh-negativ.
För att ett barn ska bli Rh-negativt måste det ärva ett d från båda föräldrarna. Det betyder att både mamman och pappan måste vara heterozygota (Dd) – de är själva Rh-positiva, men bär i smyg på det recessiva d-anlaget.
Här bör en vanlig missuppfattning rättas: om pappan vore homozygot dominant (DD) skulle han alltid föra vidare D, och barnet skulle då aldrig kunna bli Rh-negativt. Förklaringen kräver alltså att båda föräldrarna är Dd.
Barnets blodgrupp blir A negativ om:
Barnet får då genotypen IAi/dd – alltså A negativ. Med andra ord: två Rh-positiva föräldrar kan mycket väl få ett Rh-negativt barn, så länge båda bär på det recessiva d-anlaget. I den här kombinationen är det däremot omöjligt att få ett barn med blodgrupp 0 eller AB – barnen blir alltid antingen A eller B, eftersom mamman alltid vidareför i och pappan antingen IA eller IB.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online