Enligt American Cancer Society har en kvinna cirka 1 chans på 71 att utveckla äggstockscancer någon gång under sitt liv. De flesta kvinnor som får diagnosen är över 55 år gamla. Kvinnor som diagnostiseras tidigt i sjukdomsförloppet har betydligt bättre överlevnadschanser, vilket gör kännedom om symtomen extra viktigt.
Äggstockscancer delas in i fyra stadier, där symtomen successivt blir tydligare och allvarligare. Att upptäcka sjukdomen i ett tidigt skede kan dock vara svårt, eftersom symtomen lätt förväxlas med andra, mer ofarliga tillstånd. Ett typiskt drag vid äggstockscancer är att symtomen är bestående och gradvis förvärras över tid, i stället för att komma och gå.
I stadium 1 är cancern begränsad till äggstockarna. Ofta finns inga märkbara symtom alls, vilket gör att sjukdomen sällan upptäcks så tidigt. Vissa kvinnor kan dock känna en diffus smärta i nedre delen av buken eller uppleva ovanlig uppblåsthet i bukregionen.
I stadium 2 har cancern spridit sig från äggstockarna till organ i närheten, såsom äggledare, livmoder, urinblåsa, ändtarm och den nedre delen av tjocktarmen (sigmoideum). I stadium 3 omfattar sjukdomen dessutom omentum (stora nätet) och lymfkörtlar i buken.
Under dessa stadier börjar tumören i bukregionen ge upphov till nya symtom, som kan inkludera:
I stadium 4 har cancern spridit sig till andra organ i kroppen, exempelvis levern eller lungorna. Tumören är då större och håller på att sprida sig genom hela bukregionen. Symtomen blir alltmer påtagliga och kan omfatta:
Kvinnor med äggstockscancer känner ofta en ihållande känsla av fullhet eller tryck i buken. Många är ständigt uppblåsta och känner sig mätta redan efter en mindre mängd mat än vanligt. Frekvent illamående och gasbildning är också vanligt förekommande.
Den viktigaste skillnaden mellan äggstockscancer och många andra tillstånd är att symtomen inte växlar utan är konstanta och bestående. Upplever du sådana besvär under längre tid bör du kontakta vården för undersökning.
Äggstockscancer behandlas vanligtvis med en kombination av kemoterapi och kirurgi. Operationen innebär oftast att äggstockarna och närliggande strukturer, som livmodern och äggledarna, tas bort. I de flesta fall avlägsnas även lymfkörtlar i det drabbade området samt omentum. I vissa situationer kan det också bli nödvändigt att ta bort en del av tarmen.
Behandlingsplanen anpassas alltid efter sjukdomens stadium, tumörens utbredning och patientens allmäntillstånd. Ju tidigare sjukdomen upptäcks, desto fler behandlingsalternativ finns och desto bättre är prognosen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online