Innan moderna engångsprodukter använde kvinnor världen över en rad återanvändbara och naturliga material för att hantera menstruationen:
- Menstruella kläder/lappar: Tvättade och återanvända tygstrimlor eller bindor (bomull, lin, flanell). Vanliga i Europa, Nordamerika och Asien.
- Djurskinn/päls: Används i kallare klimat; skinn eller päls gav isolering och absorption.
- Växtfibrer: Ull, mossa, gräs, bambu, papyrus, vattenhyacint och andra absorberande lokala växter formade till bindor eller infogade som tamponer.
- Engångsnaturliga material: Blad, gräs, sand eller aska – används en gång och kasseras, särskilt i nomadiska eller resursfattiga miljöer.
- Specialiserade kärl: Sällsynt men dokumenterade; t.ex. antik romersk cupula (lergjutet kärl) för insamling; vissa kulturer använde friblödning i utsedda kläder eller utrymmen.
Praxis formades av klimat, tillgängliga resurser, kulturella övertygelser och sociala normer. Återanvändbara kläder krävde tillgång till vatten och integritet för tvätt/torkning – en utmaning i många historiska sammanhang. Kommersiella engångsbindors framväxt (slutet 19de/början 20de århundradet) förändrade menstruell hantering men förblev otillgängliga för många i decennier.
