OSHA:s föreskrifter för farokommunikation

Amerikanska arbetsmiljömyndigheten OSHA (Occupational Safety & Health Administration) har en standard för farokommunikation (Hazard Communication) som ställer konkreta krav på arbetsgivare som hanterar farliga kemikalier i sin verksamhet. Arbetsgivaren måste ha ett skriftligt program för farokommunikation, märka samtliga behållare, tillhandahålla säkerhetsdatablad (MSDS) till de anställda samt bedriva ett effektivt utbildningsprogram för medarbetare som riskerar att exponeras för farliga ämnen. OSHA har både en standard för farokommunikation som gäller allmän industri och branschspecifika krav för vissa sektorer.

Standarden för allmän industri – 1910.1200

I standarden för allmän industri definierar OSHA hälsorisker som cancerframkallande ämnen, frätande ämnen, mycket giftiga ämnen och material, irriterande ämnen, sensibiliserande ämnen, giftiga kemikalier samt kemikalier som angriper specifika organ. Arbetsgivare som hanterar material som medför hälsorisker måste utvärdera riskerna och kommunicera dem till de anställda genom ett heltäckande program för farokommunikation.

Programmet måste omfatta märkning av behållare, varningsmärken, säkerhetsdatablad och utbildning av personalen. Det ska utvecklas, implementeras och kontinuerligt underhållas på arbetsplatsen, och kunna presenteras på begäran vid inspektioner och utredningar. Standarden för allmän industri refereras även i föreskrifterna för hamnarbete och byggverksamhet – dessa två branscher har inga egna, separata standarder för farokommunikation.

Standarden för varvsindustrin – 1915.1200

Arbetsgivare inom varvsindustrin omfattas av OSHA:s krav på farokommunikation för varv, vilket innefattar samtliga krav för allmän industri plus ytterligare krav som är specifika för branschen. OSHA kräver att farokommunikationen täcker allmänna arbetsförhållanden och situationer som är vanliga inom varvsarbete, bland annat:

• Slutna och trånga utrymmen samt andra farliga atmosfärer
• Ytbearbetning av stora båtars och fartygs sidor och bottnar
• Svetsning, skärning och uppvärmning
• Byggställningar, stegar och andra arbetsytor
• Redskap, verktyg och utrustning
• Fartygens maskineri och system
• Portabla kärl och fat samt elektriska maskiner

Dessutom måste en lång lista över giftiga och farliga ämnen som är vanligt förekommande inom varvsindustrin beaktas, däribland asbest, bensidin, vinylklorid och formaldehyd. Vart och ett av dessa områden måste ingå i det skriftliga programmet för farokommunikation med lämplig märkning, utbildning och dokumentation.

Standarden för marina terminaler – 1917.28

Arbetsgivare vid marina terminaler omfattas av OSHA:s krav på farokommunikation för marina terminaler, vilka inkluderar alla krav för allmän industri samt kompletterande krav som är specifika för branschen. Dessa omfattar bland annat regler för situationer som rör företagshemligheter och informationskällor, där arbetsgivare kan drabbas av konkurrensnackdel när vissa säkerhetsrisker ska dokumenteras, samt krav på att behålla DOT-märkning och upprätta nödhandlingsplaner som beskriver flyktvägar, rutiner och räddningsansvar.

Programmen för farokommunikation vid marina terminaler måste dessutom täcka andra branschspecifika områden, såsom lasthanteringsredskap och utrustning, personlig skyddsutrustning för ansikte, huvud, fötter och andning, samt säkerheten vid terminalanläggningen under arbete i hissar, plattformar, trappor, kajer och flodbanker.