Historien om drogtester i modern tid tar sin början i en militär olycka år 1981 som krävde fjorton soldaters liv, varav många visade spår av droger i blodet. Tjugofem år senare hade mer än 90 procent av alla företag med över 500 anställda infört minst en form av drogtestprogram. Det finns goda ekonomiska skäl för detta: substansmissbruk har visat sig vara en betydande faktor bakom arbetsplatsolyckor, sjukfrånvaro och låg produktivitet. Å andra sidan har förebyggande program mot missbruk visat sig vara mer effektiva än drogtester, åtminstone för större företag.
I maj 1981 havererade ett flygplan på hangarfartyget USS Nimitz, vilket dödade fjorton personer och skadade fyrtiofem. En rättsmedicinsk analys visade att flera av nyckelpersonerna som var inblandade i olyckan hade spår av THC (den verksamma substansen i marijuana) i blodet. President Ronald Reagan utlyste därefter en ny nolltoleranspolicy för att upprätthålla drogförbudet inom den amerikanska militären. Som ett resultat sjönk den olagliga drogkonsumtionen inom militären från 30 procent till 5 procent på bara åtta år.
President Reagan utökade denna politik genom Executive Order 12564 – Drug-Free Federal Workplace (15 september 1986), som krävde att samtliga verkställande myndigheter inom den federala regeringen skulle etablera drogtestprogram. Policyn uppdaterades år 2004 för att bättre hantera utmaningar från anställda samt andra relaterade frågor.
Ingen motsvarande lagstiftning infördes för anställda i den privata sektorn, men drogtester blev ändå allt vanligare – särskilt efter ett tågras i Maryland år 1987 som dödade 16 personer. Olyckan orsakades av att en tågbesättning ignorerade signaler om att sakta in vid en angiven punkt. Besättningsmedlemmarna visade sig senare ha spår av marijuana i blodet och dömdes till flera års fängelse för sin roll i den dödliga olyckan.
Drogtester omfattar flera olika metoder, bland annat analyser av urin, saliv, svett, blod och hår. Vissa företag använder screening redan innan anställning, följt av slumpmässiga drogtester efter att anställningen inletts. De etiska utmaningarna vid testning före anställning är mindre komplicerade än de vid slumpmässig testning av befintliga anställda, med undantag för vissa yrken som rör allmän säkerhet – exempelvis skolbusschaufförer.
Trots drogtesternas popularitet kan det finnas större ekonomisk vinst för större företag att istället etablera EAP-program (Employee Assistance Programs), som ger anställda tillgång till kostnadsfri och konfidentiell rådgivning vid substansmissbruk. Enligt Department of Health and Human Services kunde 80 procent av de anställda som deltog i ett EAP-program på ChevronTexaco mellan 1990 och 1996 behålla sina jobb. Med tanke på att den genomsnittliga kostnaden för att ersätta en anställd ligger mellan 25 och 200 procent av årslönen utgör detta ett betydande ekonomiskt incitament för stora företag att satsa på EAP-program.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online