Den amerikanska arbetsmiljömyndigheten OSHA (Occupational Safety and Health Administration) har tagit fram definitioner av asbest samt två typer av material som företag och industrier måste bedöma med avseende på risker. Asbest är ett hälsofarligt ämne som kan orsaka en rad sjukdomar, däribland asbestos – en sjukdom som ger svåra lungskador – och mesoteliom, en cancerform som drabbar hinnorna runt lungorna och buken. Beroende på vilken typ av material som är inblandat krävs olika försiktighetsåtgärder och åtgärdssteg för att skydda människor och arbetare på platsen där asbesten finns.
Asbest är en fiberliknande mineral som är värme- och korrosionsbeständig samt flamskyddande. Det finns flera olika naturligt förekommande typer av asbest, och mineralet kan även kemiskt modifieras för användning inom tillverkningsindustrin. Asbest användes i stor utsträckning i bygg- och konstruktionsmaterial samt i isolering som utsattes för värme eller kemisk påverkan.
Det upptäcktes dock att asbest i sig är farligt, främst eftersom små partiklar kan lossna, sväva i luften och inandas eller sväljas av personer som arbetar nära materialet. OSHA:s specifika definition av asbest är allt material som innehåller "krysotil, amosit, krokidolit, tremolitasbest, antofyllitasbest, aktinolitasbest samt alla dessa mineral som har kemiskt modifierats".
Enligt OSHA:s standarder räknas allt material med mer än 1 procent asbest som asbesthaltigt material (ACM). Många av asbestens typiska användningsområden faller inom denna kategori. Exempel på asbesthaltiga material är isolering, brandskyddslösningar, golvplattor och takprodukter. Om det bekräftas att sådant material finns på plats och läcker fibrer ut i luften, kan OSHA kräva full sanering, eventuellt inklusive total borttagning.
Antaget asbesthaltigt material (PACM) omfattar ytbeläggningsmaterial, exempelvis upp-sprutat ljudisolerande material som var en vanlig industriell metod fram till 1980-talet, samt termisk isolering. OSHA benämner den senare som thermal system insulation (TSI) och definierar den som: "ACM som appliceras på rör, beslag, pannor, rökgaskanaler, tankar, ventilationskanaler eller andra bärverk för att förhindra värmeförlust eller värmetillskott." Om dessa material misstänks finnas måste de undersökas för att avgöra om de innehåller mer än 1 procent asbest.
Om ACM konstaterats krävs omedelbara åtgärder för att eliminera faran. Vid PACM kan fastighetsägaren försöka visa att antagandet är felaktigt. För att motbevisa antagandet kan fastighetsägaren låta utföra en komplett byggnadsinspektion av en inspektör som är certifierad för asbestundersökningar, eller låta ta prover på de specifika föremål det gäller, exempelvis rörisolering. Om provtagningen eller inspektionen visar att materialet innehåller mindre än 1 procent asbest klassas det inte som ACM, och ingen ytterligare åtgärd krävs. Innehåller materialet mer än 1 procent asbest måste det hanteras som asbesthaltigt.
Asbestkontaminering måste tas på allvar. Även om företag och andra organisationer, såsom skolstyrelser, har möjlighet att visa att asbest inte utgör någon fara i de anläggningar eller verksamheter de äger, är det klokt att vid osäkerhet låta genomföra en fullständig undersökning av eventuell kontaminering så snart som möjligt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online