Fallolyckor är den vanligaste dödsorsaken vid arbetsplatsolyckor inom byggbranschen, enligt statistik från OSHA (Occupational Safety and Health Administration). Mer än 85 procent av de fall som inträffar på arbetsplatsen leder till sjukfrånvaro.
Fallskydd krävs vid arbete på alla konstruktioner där någon riskerar att falla mer än 7,5 fot (cirka 2,3 meter), på takstolar och balkar som är högre än 15 fot (cirka 4,6 meter) samt på branta tak. Räcken, fotbrädor och andra barriärer bör användas där det är praktiskt möjligt. I övriga fall måste arbetstagare förlita sig på personlig fallskyddsutrustning. Stängsel, barriärer och täckningar över öppningar skyddar också arbetare mot fallrisker.
En grundregel gäller alltid: inget arbete ska påbörjas förrän fallskyddet är på plats.
Personliga fallfångstsystem hindrar en arbetare från att slå i en lägre konstruktion eller nivå. Systemet består av en helkroppssel samt förbindningsleder och ett fästorgan, och kan även omfatta en livlina eller en avbromsningsanordning.
Personliga fallbegränsningssystem har en annan funktion: de hindrar arbetaren från att komma för nära kanter och kantavsatser. De består av ett kroppsbälte eller en helkroppssel, förbindningsleder och fästorgan, och kan kompletteras med livlinor, säkerhetslinor och repklammar.
All fallskyddsutrustning måste vara märkt i enlighet med kraven från American National Standards Institute (ANSI) och ska alltid vara anpassad efter det aktuella arbetet.
Säkerhetsnät ska monteras med tillräckligt fritt utrymme under nätet, så att en fallande person inte träffar någon konstruktion eller yta under nätet. Nätet ska placeras mellan 10 och 30 vertikala fot (cirka 3–9 meter) under arbetsnivån och måste sträcka sig minst 10 till 13 fot (cirka 3–4 meter) utanför byggnaden eller konstruktionen.
Det så kallade Enhanced Enforcement Program (EEP) infördes 2003 för att identifiera hög riskfyllda arbetsgivare utifrån tidigare beteende och riksa mer granskning mot dem. USA:s arbetsmarknadsdepartements generalinspektör Elliot Lewis konstaterade dock att OSHA inte genomförde programmet korrekt. EEP lyckades inte avskräcka arbetsgivare från att utsätta sina anställda för livsfara. I mars 2010 utredde OSHA därför förbättringar av lagstiftningen kring arbetarsäkerhet, för att säkerställa att företag inte tummar på säkerheten för att spara tid och pengar.
OSHA publicerar riktlinjer för fallskydd på arbetsplatsen, exempelvis Oregon OSHAs introduktionsguide "Fall Protection for the Construction Industry". Dessa guider förklarar grundläggande begrepp och arbetsmetoder. De officiella reglerna finns i Subdivision 3M av OAR 437 och kan beställas via OSHA Resource Center, telefon 503-378-3272.
Olyckor och dödsfall till följd av fall på arbetsplatsen minimeras genom god planering. Fallskydd måste vara en prioritet i hela verksamheten. Ta fram en tydlig säkerhetspolicy och utse behöriga personer som ansvarar för att driva säkerhetsarbetet framåt – genom att kartlägga fallrisker, inköpa rätt säkerhetsutrustning och utbilda arbetarna i hur den används. Om en fallolycka ändå skulle inträffa ska en beredskapsplan för nödsituationer alltid finnas på plats.
Måtten och regelverken ovan kommer från amerikanska OSHA. I Sverige regleras fallskydd bland annat av Arbetsmiljöverkets föreskrifter om bygg- och rivningsarbete, men principerna är desamma: identifiera riskerna, välj rätt skyddsutrustning, utbilda personalen och kontrollera utrustningen regelbundet. Ett genomtänkt fallskyddsarbete räddar liv.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online