När människor överväger att göra en tatuering lägger många tid på att i förväg undersöka de hälsorisker som är förknippade med det. Men säkerhetsrisker finns också för tatuerarna själva. Tatueraren får kanske aldrig nålen in i sin egen hud, men utsätts ändå för många av samma risker som sina kunder, särskilt när det gäller korskontaminering. De säkerhetsrutiner som tatuerare följer handlar därför lika mycket om att skydda dem själva som om att skydda kunderna.
Tatueringsstudior är fulla av avfallsprodukter som tatueraren använder under den dagliga verksamheten. Dessa produkter klassas vanligtvis som biologiskt farligt avfall och inkluderar bland annat pappershanddukar täckta av blod och färg, vatten som använts för att skölja utrustningen samt nålarna som ingår i tatueringsprocessen. Handdukarna placeras exempelvis i särskilt märkta sopbehållare, medan nålarna direkt efter användning kastas i behållare avsedda för vassa föremål. Biologiskt farligt avfall hanteras på detta sätt för att förhindra kontaminering från föremål som kan ha kommit i kontakt med smittat blod och för att hejda den allmänna spridningen av bakterier.
En av de största riskerna för tatuerare är överföring av hiv, ett virus som i slutändan kan leda till sjukdomen aids, vilken kan vara dödlig. Hiv-viruset överförs via blod, något som tatuerare sannolikt kommer i kontakt med regelbundet i sitt arbete med kunder. Tatuerare måste därför vara extra försiktiga kring nålar och annat avfall som bär på en kunds blod, och bör göra sig av med sådana föremål så snart som möjligt.
Andra virus som kan spridas från kund till tatuerare – och vice versa – genom korskontaminering är hepatit B och C. Båda dessa virus överförs genom kontakt med infekterat blod, och båda kan leda till allvarliga sjukdomar som cancer och leverskador, i värsta fall med dödlig utgång. Tatuerare bör följa samma försiktighetsåtgärder som krävs för att förhindra hiv-smitta, och det rekommenderas att man överväger vaccination mot hepatit B innan man går in i branschen.
De flesta tatuerare arbetar med en handhållen apparat för att skapa tatueringsmotivet på kundens kropp. Apparaten har en eller flera nålar som upprepade gånger sticker hål i huden och formar motivet genom att föra in små mängder färg. Processen kan inte bara vara smärtsam för kunden – den kräver dessutom nya, steriliserade nålar vid varje tillfälle – utan den kan också utgöra en fara för tatueraren, precis som alla verktyg kan göra för sin användare. Tatueraren kan tappa maskinen eller råka klämma fast handen i den, eller i värsta fall oavsiktligt sticka sig själv med en nål som bär på infekterat blod.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online