En elektronisk patientjournal (EMR – Electronic Medical Record) är i grunden en individs sjukvårdsjournal som har överförts till digitalt format. Begreppet används ofta synonymt med EHR (Electronic Health Record), alltså elektronisk hälsodokumentation, och de två termerna blandas frekvent. Innan 2006 var användningen av EMR i USA relativt begränsad, och även då använde bara en mindre andel av sjukhusen (10 procent) och läkarna (16 procent) tekniken. Den här artikeln går igenom kraven på elektroniska patientjournaler samt diskuterar problemen som uppstår vid införandet.
Dr. Lawrence L. Weed var under 1960-talet den första att diskutera konceptet bakom EMR. Han föreställde sig ett system som kunde använda automatisering för att omstrukturera patienternas medicinska journaler. Idén blev snart grunden för ett projekt vid University of Vermont, ett initiativ där flera läkare samarbetade för att utnyttja den teknik som fanns tillgänglig. Målet var att kunna tillhandahålla patientdata till läkare i tid samt att möjliggöra direkt datainsamling för epidemiologiska projekt, medicinsk granskning och affärsrevision. Detta ledde till utvecklingen av ett EMR-program som Mayo Clinic tog i bruk under samma decennium. År 1970 användes programmet för första gången vid University of Vermonts sjukhus för att överföra medicinsk information.
Förespråkare för EMR eftersträvar ett högt integrerat journalsystem som kan leverera individualiserade och livsviktiga journaluppgifter via internet, tillgängliga från datorer hos användare som sjukhus, ambulanspersonal, läkare och andra vårdprofessionals. Det delade materialet omfattar bland annat patientens sjukdomshistoria, demografiska uppgifter, vaccinationsinformation, röntgenbilder, laboratorieprover och även faktureringsunderlag.
Arbetet med EMR drabbades av ett bakslag 2006 när senatorerna Ted Kennedy från Massachusetts och Mike Enzi från Wyoming lanserade sin version av EMR i form av lagförslaget "Wired for Health Quality Act". Förslaget antogs i senaten men stoppades i representanthuset på grund av sina kostnader. President George W. Bush lyfte frågan om EMR och skapade medvetenhet kring ämnet, men hans administration avslutades utan att någon EMR-lagstiftning hade antagits.
President Obama sade vid flera tillfällen att informationsteknik skulle driva många av hans program, särskilt inom utbildning och hälso- och sjukvård. Presidentens stimulanspaket tog upp EMR-frågan, och medel anvisades för fortsatt forskning kring EMR-programmet. Vid den tidpunkten var det dock för tidigt att veta vilka åtgärder administrationen skulle vidta för att fullt ut förverkliga EMR.
Frågor kring "interoperabilitet" har fördröjt implementeringen av EMR i USA. För att systemet ska fungera som tänkt måste data kunna kommuniceras mellan olika tekniska plattformar, exempelvis mjukvaruapplikationer. Det innebär också gränsöverskridande utbyte av information mellan olika vårdinrättningar som delar EMR-data. Vissa hävdar att systemet skulle minska läkares vinster, vilket gör att vårdpersonal saknar incitament att dela information. Andra oroar sig för frågor rörande datasäkerhet och patientintegritet.
Sedan artiklens ursprungliga tidsperiod har utvecklingen gått snabbt framåt. Genom HITECH Act 2009 infördes ekonomiska incitament för meningsfull användning av certifierad EHR-teknik, vilket kraftigt ökade införandetakten. Idå använder merparten av sjukhusen och läkarkåren i USA någon form av elektronisk journalföring, även om utmaningarna kring interoperabilitet, standardisering och datasäkerhet fortfarande är aktuella.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online