Elektrokardiogram (EKG) registrerar hjärtats elektriska aktivitet via ytelektroder. Nyckeldiagnostisk information:
- Hjärtfrekvens & Rytm: Slag per minut (normal 60–100 i vila); regelbundenhet (sinusrytm vs. arytmier).
- Elektrisk conduktionsväg: SA-nod → förmakter → AV-nod → His-bunt → grenar → Purkinje-fibrer → kammare. Varje steg har en karakteristisk vågform.
- Intervall & Segment:
- PR-intervall (AV-conduktion): 120–200 ms.
- QRS-komplex (kammardepolarisering): <120 ms.
- QT-intervall (repolarisering): korrigerad (QTc) <440 ms (män), <460 ms (kvinnor).
- ST-segment (iskemi/skada): höjning eller sänkning.
- Arytmidetektion: Förmaksflimmer, flutter, SVT, VT, VF, hjärtblock, PVC, PAC – morfologi och kontext styr hantering.
- Iskemi / Infarkt: STEMI (ST↑), NSTEMI (ST↓/T↑), Q-vågor (gammal infarkt), reciproka förändringar.
- Conduktionsdefekter: BBB (LBBB/RBBB), AV-block (1°, 2° Mobitz I/II, 3°), WPW (delta-våg, kort PR).
Klinisk nytta
- Icke-invasiv, omedelbar, upprepbar.
- Styr akut intervention (STEMI → cath-lab, instabil arytmi → kardioversion).
- Övervakar läkemelseffekter (QT-förlängande), elektrolytförskjutningar, enhetsfunktion (pacemaker/ICD).
Tolkning kräver systematisk metod (frekvens, rytm, axel, intervaller, morfologi) och klinisk korrelation.
