En studie från 2001, publicerad i tidskriften Pedobiologia, visar att när födan är knapp kan vissa plattmaskarter genomgå en period av tillbakabildning, under vilken kroppen krymper påfallande – ibland med hela 97 procent. Idag har fler än 10 000 arter av plattmaskar identifierats. Till denna mångsidiga grupp hör även de parasitiska plattmaskarna.
De flesta parasitiska plattmaskar är endoparasiter; de kan infektera andra organismers inre organsystem och leva på sin utvalda värd. Värdarna sträcker sig från sällskapsdjur och boskap till människor. Det finns tre klasser av parasitiska plattmaskar, var och en med flera undergrupper: bandmaskar, sugmaskar och monogenea. Bandmaskar är segmenterade och bandliknande, monogenea är äggformade, medan sugmaskar liknar smala blad.
Bandmaskar infekterar vanligtvis ryggradsdjurens tarmkanal. Deras första värdar är ofta boskapsdjur, och infektion hos människor beror i regel på konsumtion av otillräckligt tillagat kött. Bandmaskar är de största tarmparasiterna och kan bli flera meter långa. De fäster sig vid värdens tarmvägg med hjälp av sitt skolex – en struktur på maskens huvud som är utrustad med sugkoppar och krokar. En bandmaskinfektion är ofta symtomfri, särskilt i tidiga skeden, vilket gör den lätt att förbise.
Sugmaskar har en livscykel med tre olika värdar. Enligt tidskriften Parasitology är deras första värdar blötdjur, mellanvärdarna fisk och slutvärdarna däggdjur. Hos människan infekterar sugmaskar tarmarna och fäster sig vid tarmväggen med hjälp av en eller två sugkoppar, som sitter på huvudet respektive buken. En sugmaskinfektion är farlig, eftersom maskarna kan vandra från tarmen till andra organ via blodbanan och orsaka allvarlig sjukdom eller i värsta fall döden.
Monogenea ansågs länge vara en undergrupp till sugmaskarna, men erkänns numera som en egen systerklass. Till skillnad från sugmaskar och bandmaskar saknar monogenea sugkoppar och fäster sig i stället vid värddjuret med hjälp av krokar. Enligt en studie från University of Florida år 2005 är monogenea ektoparasiter som angriper gälar, fenor och hud hos fisk, även om sällsynta fall av endoparasitisk infektion i urinblåsa och munhåla hos sköldpaddor och amfibier har rapporterats. Infektionen är i allmänhet inte farlig, men dödsfall bland djur orsakade av monogenea förekommer då och då.
Det finns effektiva behandlingar mot både sugmask- och bandmaskinfektion hos människor och djur, främst i form av antiparasitära läkemedel. När det gäller monogeneainfektioner hos marina djur finns flera sätt att både begränsa och behandla problemet, exempelvis genom att införa karantänkontroller i fiskodlingar samt behandla infekterad fisk med desinfektionsmedel eller kaliumpermanganat.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online