Ambulansflyg, även kallat luftambulanser, består av specialiserade flygplan och helikoptrar som används för att transportera allvarligt sjuka eller kritiskt skadade patienter i situationer där en markambulans skulle vara olämplig eller otillräcklig. Farkosterna är utrustade med avancerad medicinsk teknik och bemannas av särskilt utbildad personal.
Konceptet med ambulansflyg föddes i Australien som ett sätt att hämta patienter från isolerade delar av inlandet till sjukhus på långt avstånd. Militärer världen över insåg snart potentialen vid frontlinjen, och i samband med Koreakriget hade luftambulanser tagits i bruk i stor omfattning. Idag används ambulansflyg flitigt i sök- och räddningsinsatser både till havs och på land.
Besättningar inom ambulansflyget arbetar ombord på antingen fastvingeflygplan eller helikoptrar. Varje farkosttyp har sitt eget syfte, och besättning samt utrustning anpassas efter dessa behov. Helikopterbaserade luftambulanser används oftast vid akuta räddningsinsatser för att snabba upp patienttransporter när intensivvård ligger långt bort. En helikopter kan dessutom nå platser som är helt otillgängliga för markambulanser.
Till skillnad från helikoptrar används fastvingeflygplan och jetflyg oftare för att transportera stabiliserade patienter över längre distanser till mer avancerad vård. Ett jetdrivet ambulansflyg kan exempelvis flytta en patient mellan ett sjukhus och ett specialistcenter i en annan del av landet eller världen. Dessa flygplan används också för att hämta hem patienter från medicinska center långt bortifrån.
Kraven på piloter och medicinsk personal varierar mellan länder och regioner, men de flesta krav stämmer överens med eller till och med överträffar Commission on Accreditation of Medical Transport Systems (CAMTS). Piloter inom ambulansflyg måste ha flera tusentals flygtimmar bakom sig, inklusive flera hundra timmars nattflygning, samt giltiga instrumentbetyg.
Många bolag inom ambulansflyget kräver att den medicinska personalen minst är utbildad ambulanssjukvårdare, även om vissa accepterar grundläggande nivåer såsom EMT-B. CAMTS ackrediteringsstandarder (sjunde upplagan) kräver att sjukvårdarna är utbildade inom Advanced Life Support (ALS), Pediatric Advanced Life Support (PALS) samt Critical Care Technician (CCT).
Eftersom fastvingeflyg ofta håller patienten under transport under en längre tidsperiod än helikoptrar krävs ofta en högre utbildningsnivå. Läkare och sjuksköterskor behöver därför specialutbildning utöver den ordinarie utbildningen och legitimationen.
Alla besättningsmedlemmar måste vara fysiskt vältränade och hålla en viss "arbetsvikt" som inte får överskridas. Viktgränsen ligger vanligtvis runt 90 kilo per person. Besättningen måste dessutom kontinuerligt fortbilda sig och regelbundet återcertifiera sig inom sina respektive områden.
Att arbeta inom ambulansflyget kan vara mycket givande eftersom man får hjälpa människor när de behöver det som mest. Men belöningarna kommer med många risker och utmaningar. Luftambulanser är i tjänst dygnet runt, året om, vilket innebär att flygbesättningar ofta arbetar nattskift. Dessutom skickas besättningar ofta till svårtillgänglig terräng i dåliga väderförhållanden. Dessa faktorer har tyvärr bidragit till olyckor med ambulansflyg genom åren.
Sjukvårdsbranschen är en snabbt växande industri. Enligt Bureau of Labor Statistics förväntas yrkesområdet för ambulanssjukvårdare växa i snabbare takt än flera andra medicinska yrkesområden. Trots detta är konkurrensen om jobb inom ambulansflyget fortfarande hård. Bolagen överväger endast de bästa kandidaterna – personer som redan har flera års erfarenhet inom akutsjukvård.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online